Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÖTA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Dalarna, Värml., Finl.) flöta (-e), flotte; jfr t. floss; bildat på det starka avljudsstadiet av roten i FLYTA; jfr FLÖT, sbst.3, FLÖTA, v.2, FLÖTE, sbst.3, samt FLOTTE, sbst.2]
(i Finl. o. starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter av Sv.) flotte. KalSvFolkskV 1902, s. 186.
Ssg: FLÖT-BRO. (†) flottbro. Vid Brunnbäcks Gästgifvaregård är Flöt-bro. Hülphers Dal. 5 (1762).

 

Spalt F 1001 band 8, 1925

Webbansvarig