Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÖTA flø3ta2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i Finl. o., starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter av Sv.) flotta (timmer). GR 19: 140 (1548). FFS 1867, nr 17, s. 10. Ahrenberg Stockj. 168 (1892). jfr AV-, NED-FLÖTA, ävensom STOCK-, UT-FLÖTNING.
2) (†; jfr ssgrna) (på flotte) transportera över vatten; jfr FLOTTA, v.2 2. Weedh och kohl, som .. medh flötande till Bergzlagen framföres. RARP V. 2: 373 (1655).
-LED, r. l. f. (flöt- 1875 osv. flötnings- 1868—1895) flottled. FFS 1868, nr 14, s. 3. KarlstT 1895, nr 1714, s. 4. Tvistefrågan om flötleden i floden. Ahrenberg Landsm. 14 (1897). —
B (†): FLÖTA-SKATT, se C.
C (till 2): FLÖTE-SKATT. (flöta- 1530. flöte- 1530 osv. flöthi- 1533) (i fråga om finska förh. under 1500-talet) kam. benämning på en viss skattetitel (eg. för supponerad skyldighet att åt kronan utföra transporter över vatten). HFinlKamF 1: 8 (1530). HA 12: 63 (1580). Schybergson FinlH 1: 215 (1887). 2NF 23: 1286 (1916). —
-SKATTS-MÄN, pl. (i fråga om finska förh. under 1500-talet) kam. rusttjänstadel vars hemman återgått under skatt. NF 20: 786 (1897). —
D (†): FLÖTI-SKATT, se C.
-LED, se A. —
Spalt F 1001 band 8, 1925