| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FOGA fω3ga2, v. -ade. ((†) pr. sg. -er GR 1: 100 (1523), Rålamb 4: 128 (1690). — p. pr. fogende GR 25: 436 (1555), AOxenstierna 2: 185 (1614). — ipf. -ede GR 8: 184 (1533), HH 20: 89 (c. 1580). -ode Baazius Posse 89 (1677). — sup. -et GR 1: 184 (1524), Därs. 25: 387 (1555). — p. pf. -ed Chesnecopherus Skäl Ff 4 a (i handl. fr. 1595), ÅngermDomb. 1647, s. 35); förr äv. FÖGA, v. -ade (Mark. 10: 9 (NT 1526), Rålamb 14: 38 (1690)) l. pr. sg. -er (GR 3: 206 (1526), OxBr. 5: 374 (1625)), imper. fög (Ps. 1536, s. 96), ipf. -de (Neh. 4: 6 (Bib. 1541)), fögd (2Mos. 26: 3 (Bib. 1541: tilhopafögd)), vbalsbst. -AN (†, VarR 39 (1538: sammanfoghan)), -ANDE, -ELSE (†, Berchelt PestBeg. A 8 a (1588: sammanfögelse), Lind (1749)), -NING (se d. o.).
1) (†) förena, sammanbinda; äv. mer l. mindre bildl. Nordeske Hafwet .. skilier thet Cimbriske näset .. ifrån Skåne .. och fogar thet medh Saxen. Skytte Or. C 3 a (1604). Den allsvåldige store Gud har täckts .. oss undertecknade med hvar annan i ektenskap foga. VgFmT II. 6—7: 142 (1712). Som gästvänner vi foge vår hand: i hans boning vi träde. Adlerbeth Æn. 57 (1804). Den Försyn, / Som, fogande min lefnadskedjas länker, / Mig lyckan i förnöjsamheten skänker. Wallin Vitt. 2: 71 (1821). — särsk.
a) med prep. för, med avs. på dragdjur: förspänna. En för vagnen fogar sitt spann, en annan på hästen / Svingar sig opp. Adlerbeth Æn. 325 (1804).
b) med avs. på egenskaper: förena. Sällan man med snillets styrka / Et ädelt hjerta fogadt fann. Kellgren 2: 11 (1781).
2) (†) refl.: förena sig. Berchelt PestOrs. A 8 b (1589). Silenus .. (och den) enögda Cyclopen Polyphemus med hvilka Nympherne sig gierna foga at dantza och anställa hvarjehanda lekar. Lundberg Paulson Erasmus 31 (1728); jfr b. (Grenarna) foga sig .. til en Nerv. Martin PVetA 1763, s. 102. Med denna så solenne helgdag uti min familjeallmanack fogar sig ock en annan eller Salens invigningsfest. CCGjörwell (1791) i MoB 2: 30. — särsk.
b) sluta l. sälla sig (till ngn l. ngt). The (krigsfångar) ther hade lust fogha sigh til H. K. Maitz. (dvs. G. I:s) tienst, togh Hans Nådh an. Svart Ähr. 64 (1560). Then Tusculaniske Krijgsmachten fogadhe sigh til the andra. Schroderus Liv. 121 (1626). Medh illa kändom fogha tigh icke i Selskap. Schroderus Comenius 930 (1639). Så snart han kommit när de Svenskas läger, fogade han sig til sine landsmän. Celsius G1 1: 139 (1746). Borg Luther 1: 212 (1753). — övergående i bet.: hålla sig till (ngn). Jagh skal wara hans kära Brudh, / Och migh til honom föga. Ps. 1695, 131: 5. — särsk.
α) i överförd anv. Man .. wiste (icke), til hwilken segeren sigh fogha wille. Schroderus Liv. 32 (1626). ÖB 78 (c. 1712).
β) ansluta sig (till ngn mening l. lära). (Den britanniske fursten skulle) sigh til then Christeligha Troo fogha. PPGothus Und. L 4 b (1590). Et par andra sutto bredevid, altid vane at svärja på denna mannens ord, som straxt fogade sig med hans mening. Dalin Arg. 1: 33 (1754). CGTessin (1757) hos Ehrenheim Tess. 180. Foga sig til en annans mening. Sahlstedt (1773).
c) ena sig (med ngn), komma överens (med ngn). RARP V. 2: 67 (1655). Gud gifve hans Maij:tt ännu ville foga sig med Brandeburg. Bark Bref 1: 203 (1704). Schönberg Bref 1: 284 (1778).
3) tillägga; oftast med avs. på ngt till betydenhet l. storlek l. dyl. relativt underordnat; numera nästan bl. med prep. till, ngn gg vid, förr äv. med prep. hos l. med; äv., med prep. vid: bifoga, vidfoga, vidlägga. Begoffua osz mz nåd oc frijd / endrecth oc semio fög ther tiil. Ps. 1536, s. 96. Sedan blefve och hoos sama breeff fogade bijlagor läste. RP 1: 141 (1629). De med brefvet fogade handlingar, som af den erfarne Pastorn noga granskades, voro (bl. a.): köpebref. Palmstjerna Snapph. 3: 193 (1831). Vi kunde lätteligen till detta anförda exempel foga hundratals. Sturzen-Becker 2: 41 (1861). Kejsaren hade dock vid sitt medgifvande fogat det vilkor, att … Carlson Hist. 5: 404 (1879). Laghistorien (skulle) .. efter Schlyters afgång .. fogas som ett biämne till professuren i kriminalrätten. Wisén i 3SAH 4: 186 (1889). Vid besvär foge klaganden .. underrättens .. protokoll i målet. SFS 1901, nr 38, s. 17. — särsk. refl.: tillkomma. Dalin Hist. 2: 420 (1750). Längre fram på aftonen fogade sig härtill åsynen af en afrättsplats. Atterbom Minn. 4 (1817). Till förbrytaren Thurgrens meritlista foga sig ännu flere brott. GHT 1895, nr 218, s. 3. — jfr BIFOGA samt HOS-, JÄMT-, MED-, NÄR-, OVAN-, UNDER-, VID-FOGAD.
4) sätta ihop, hopsätta l. sammansätta två l. flera delar så att de noga passa ihop l. bilda ett helt; numera i sht med prep. till l. vid l. i p. pf. med adverbial. ESäfström i SvSaml. 4: 138 (1765). (I Lindome) bor Gudmund Olofsson, som gjordt sig beryktad med sin vattuledning; .. tätt fogade pumpståckar leda vatnet ifrån källan. Barchaeus LandthHall. 14 (1773). Till gyllne smycke, till en ked jag fogat länk i länk: / Den skulle hvila kring din hals en dag som bröllopsskänk. BEMalmström 6. 52 (1845). CRNyblom hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 107 (1901). Vid hvarandra fogade byggnader. Hahr ArkitH 10 (1902). Hvardera långsidan (av stenkistorna) består vanligen af trenne hällar, som äro ganska noga fogade kant i kant mot hvarandra. Ekhoff StClem. 124 (1912). — särsk.
a) snick. stumt hoppassa l. förena (två kanthyvlade bräden) vid sina kanter gm limning utan användande av spik l. dyl. GChambert i Landsm. XVIII. 1: 19 (1912).
b) (†) med obj. betecknande resultatet: sammansätta. Ett diadem / Utaf de kostligaste stenar fogadt. Fahlcrantz 3: 215 (1864).
c) (†) sätta (ngt) på viss plats, insätta, infoga. Arvidi 7 (1651). Vthan-kring Stegan kan fogas en flat ring .. som går af och an. Stiernhielm Arch. E 1 a (”C 1 a”) (1644). Låsza .. Barcken medh Skafftet af din Knijf och föga så Oculation där uthi. Rålamb 14: 38 (1690). Liljestråle PVetA 1784, s. 12.
d) mer l. mindre bildl. Det spridda är samladt från skilda håll, spillrorna fogade till enhet inom samma ram. Weibull LundLundag. 205 (1891). — refl.; bl. med prep. till. (I naturen) fogar sig länk till länk, stilla, oafbrutet, i den stora kedjan. Wallin Vitt. 2: 345 (1836). Orden fogade sig till hvarann som om han läst. Zilliacus Hågk. 151 (1899); jfr 7.
5) snick. med avs. på bräde: kanthyvla så att (det) noga passar till ett annat med vilket (det) skall fästas vid smalsidorna. GPolhem PVetA 1745, s. 10. Eneberg Karmarsch 1: 74 (1858). 2UB 8: 45 (1900).
6) byggn. täta, tilltäppa fogarna på (ngt).
a) med avs. på mur: fogstryka. Benedictsson Ber. 142 (1883). Fabriksbyggnad af gråsten, fogad med kalkbruk. PT 1907, nr 173 A, s. 4.
7) [överförd anv. av 4] (numera knappast br.) med avs. på tal l. ord o. d.: hopsätta, sammansätta. Han kunde väl foga sin’ ord. SvFolkv. 1: 135. GR 10: 227 (1535). Fögha tin ordh medh tuckt och fagher sin. Visb. 1: 68 (1573). Ljuft sagda ord och blygsamt fogade. Hagberg Shaksp. 4: 241 (1848). jfr (†): På thet wij måge lära rätteligen sådana Versz foga, är förnöden, at fölliande Regler i acht tagas. Arvidi 134 (1651).
8) tillpassa, anpassa, lämpa.
a) (†) med avs. på ngt materiellt. Caftanen (som kvinnorna i Turkiet bära, är) .. nätt fogad åt lijf och armar. KKD 5: 283 (1711).
b) (mindre br.) i utvidgad o. överförd anv.
α) tr. (Min) mening, hvilken jag .. vore benägen att i viss mån foga efter andras. De Geer Minn. 1: 224 (1861, 1892); jfr 19 d β. Foga utgifterna efter inkomsterna. Östergren (1921).
β) refl. Aldrig woro ther så månge personer ine hoss honom på salen, han viste jw foge sig i snack och tall med huar och en. Brahe Kr. 1 (c. 1585). Ophelia, som lydigt fogar sig till ett redskap för denna plan, placeras med en bok i handen. Schück Shaksp. 2: 274 (1916); jfr 19 a.
9) refl., förr äv. dep.: passa ihop (med ngt), passa in (i en omgivning l. dyl.), passa till ngt; numera bl. med bestämning inledd av prep. i. Berörde Breeff (är) fast plumpare och galnare sammansatt, än at thet til then tijden (dvs. år 191 e. Kr.) fogas kan. Schroderus Os. 1: 144 (1635). Wi hafwe ett regelbundit språk, som i fast mong stycke fogar sig effter Latinen. Swedberg Schibb. 148 (1716). Wallin Rel. 1: 85 (1821). Vår tids astronomer .. klaga att icke minuter och sekunder .. foga sig i decimalsystemet. EHTegnér i UVTF 12: 117 (1875). Hvita torn och röda logar — / en idyll, som mjukt sig fogar / i en ram af fjärran skogar. Flensburg Sång. 76 (1893, 1915). — (†) vara till lags. Han är, så säger man, så egen, kinkig, noga, / För minsta småsak brydd, och intet vill sig foga. Thomander 3: 186 (1826); jfr 19 a.
10) (†) vara passande, hövas; intr. o. refl. (Det) fogher .. wäll, att the som i Companij och Sworna Brödherlaghe ähre, skulle samman lefua medh kärleeck. Skråordn. 36 (1596). Linc. Q 6 b (1640). Schenberg (1739).
11) (föga br.; se dock a o. c) ordna, styra, ställa, ombesörja. Landtm(arskalken) .. ock (jag) vill gierna så concertera ock foga alt, at R(idderskapet) o. A(deln) ey må lida något til sin respect ock heder. 2RARP 4: 63 (1726). Jag sjelf och hennes far .. / Så vilja foga att osedda sjelfva / Vi kunna se och höra allt. Hagberg Shaksp. 1: 344 (1847). — särsk.
a) (i sht i högre stil, fullt br.) om Gud l. försynen l. ödet o. d.: styra, laga, skicka; numera nästan bl. med neutralt pron. ss. obj. Naar gud ffoger at richet komber i fredt. GR 1: 100 (1523). Gudt fföghe all tingh j thet betzsta. Därs. 2: 29 (1525). Gud haffuer fogat vore szaker j besta motton. Därs. 10: 17 (1535). (Förfarenheten lär) at menniskior icke kunna önska sig så godt, som Försynens skickelse icke fogar bättre och visligare. Höpken 2: 431 (1757). Hin håle fogade också, att der just skulle vara en svensk trupp .. vid Otava. Topelius Vint. I. 1: 46 (1863, 1880). Vi kunna se (Gud) .. i den enskildes lif underbart foga hennes lefnads skiften. Rundgren Minn. 3: 248 (1871, 1889). Gud fogar allt till det bästa. Sundén (1885).
b) (†) i uttr. foga ngn ngt till känna l. att förnimma l. att förstå l. att veta l. till vetande, låta ngn få veta ngt, erinra ngn om ngt, meddela ngn ngt; äv. foga ngn ngt till minnes l. i minnet, påminna ngn om ngt. Så foge wij ider ther vm tilkenna att (osv.). GR 8: 206 (1533). Ytermere, käre, gohe herrer, foger jag Eders Erbarheet till wetende, att (osv.). BtFinlH 3: 408 (1558). (Job) syntes wilia förtwijfla: medh mindre Herren Gudh hans ostraffeliga leffuerne honom i minnet fogat. Bullernæsius Lögn. a 7 b (1619). VDAkt. 1713, nr 207.
c) (fullt br.) i uttr. foga anstalter, stundom anstalt, förr äv. åtgärd l. försorg o. d., vidtaga åtgärder (för ngt). Sahlstedt Hofart. 199 (1720). Sedan Konung Carl hade .. lyckeligen transporterat sitt folck ifrån Zeland til Skåne, fogades alla nödiga anstalter til marche åter der ifrån til Carlshamn. Nordberg C12 1: 127 (1740). Den ädelmodiga åtgärd, Konungen fogat till Svenska tungomålets förkofran. Adlerbeth i 1SAH 1: 63 (1786, 1801). Fruktar befälhafvare att gods under resan tagit skada, .. foge anstalt om besigtning. FFS 1873, nr 20, s. 32. Östergren (1921). — i numera obr. uttr. Hr Necker har å nyo fogat en besparings anstalt. SP 1780, s. 237. (Konungen) fogade under sin återresa .. åtskilliga försvars anstallter. Hallenberg Hist. 1: 297 (1790).
d) (†) i uttr. foga ngt till slut, bringa ngt till slut, göra ngt färdigt; jfr 16. Linné Bref I. 1: 122 (1744).
e) (†) sätta l. anbringa (ngn) i ett ämbete l. i en viss levnadsställning l. dyl. The Personer .. (Gud) achtar foga til någen .. högh ähre. Svart Ähr. 57 (1560). Om Mans personer som Gudh hafwer fogat j Ächtenskapz stånd. Carl IX Cat. Bb 2 a (1604).
f) (i Finl.) i uttr. foga över ngt, förfoga över ngt, hava ngt till sitt förfogande. TWTallqvist i LbInternMed. 2: 1122 (1918).
g) (†) styra, leda; eg. o. bildl. Then som retteliga regerar sijn tunga, han skal och wäl .. kunna fogha andra sijna Ledamoter (dvs. lemmar). Bullernæsius Lögn. 76 (1619). Min oförtrutne otröttesame wilie och åstundan, att gerna foga mine tankar till eder. RARP 2: 145 (1634). Foga Skepet effter winden. Linc. Ee 2 b (1640). Baazius Posse 89 (1677).
12) (†) skaffa, bereda; giva. Fogher gudh godh endhe på finndlanndhz tågett. GR 1: 129 (1523). Ja tunt har ock Himmelen plantat de träd, / Som skygd öfver sådana foga. Dalin Vitt. I. 3: 24 (1735). Om Gud behagar foga lämpelig väderlek. VDAkt. 1795, nr 185. Hvad skiften än oss ödet fogar, / vi hålla hop på forntids sed. Sturzen-Becker 3: 125 (1861). — med avs. på skada o. d.: tillfoga. Han haffver fogat honom skada på hans skattemark. RP 6: 699 (1636). ConsAcAboP 3: 278 (1668). jfr PÅ-FOGA.
13) gynna, vara gynnsam, vara förmånlig, vara gynnande; särsk. om väder l. vind l. om öde l. lycka l. omständighet.
a) (†) intr.; äv., med indir. obj.: vara gynnsam för (ngn), gynna (ngn). Vij foruente och dagliga tidender aff vore skiip thet forste vinnen fogar. GR 9: 319 (1534). Wij .. wette (icke) huru legenhetherne wil foge oss, när wij komme på reesan. HB 2: 208 (1589). Dhen Lyckan intet wil foga, måste altijdh slääpas medh armood. Grubb 116 (1665). Nordberg C12 1: 567 (1740).
b) (numera knappast br.) refl. Til hert(ig) Erich om H. F. N:des (dvs. hertig Johans) reesas fortsätiande med det förste vinde(n) foger sigh. GR 29: 825 (1559). När oss väl går och lyckan fogar sigh. RP 7: 399 (1639). Om vinden fogar sig. Dalin (1851). — särsk.
α) (†) med indir. obj. Vthi thenna Strijdhen syntes lyckan intet mera fogha sigh then ena än then andra. Schroderus Liv. 57 (1626). Brask Pufendorf Hist. 165 (1680).
β) (†) med prep. för. Denna omständighet fogade sig för vår Triewald. Dalin Vitt. I. 3: 145 (1743). Vinden fogade sig i det samma för Christiern. Dalin Hist. 2: 886 (1750).
14) (†) befordra, befrämja, främja; understödja, hjälpa. Ther szå hender .. (att skeppen) hende komma vnder idert Land, .. attj thå wele foga them tiil besta. GR 9: 332 (1534). Them som j heela Pestilentiæ tijdhen, vmgåås medh them Siwka, hwilka the skötta, foogha, lätta, och hielpa. PPGothus Und. Ee 3 a (1590). Circ. 8/11 1753, s. D 1 a.
15) refl., förr äv. ngn gg dep.: te sig, arta sig (så l. så); numera bl. opers., närmande sig bet.: ske, falla sig, slumpa sig, l. om omständigheter l. (numera dock föga br.) om lycka l. tid o. d.: falla sig. Keyser Carl (V) hafwer .. vthi sin Regementz tijdh fördt swåre och långwarachtige krijgh, men så hafwer icke lyckan fogat sigh honom lijka blijdh på all rum. Schroderus Dress. 233 (1610). (Nejlikplantorna) ökas alldrabäst medh afläggiande, då man dhet .. giör uthi Martio eller Junio, eller som Åhrstijden fogas. Rålamb 14: 57 (1690). Man glömmer bort, at man är på siön, när alting fogar sig så väl. Wallenberg Gal. 85 (1771; uppl. 1921). Jag får se huru det fogar sig. Sahlstedt (1773). Allt som det fogar sig. Möller (1790). Äfven och får jag nämna i den händelse väderleken så fogar sig Taxering å ägorne kan hända företages. ÅgerupArk. Brev 10/11 1820. Omständigheterna fogade sig temligen gynnsamt för Frankrikes mot Österrike riktade planer. Malmström Hist. 2: 257 (1863). Det fogar sig så eller så med den saken. Cederschiöld Ordlek. 75 (1910). — särsk.
a) (†) om person: bete sig. Skall Pädher Jonsson wara förtäncht att foga sigh skickeligh emot sina grannar. ÅngermDomb. 7/9 1646, fol. 37. Törngrenska målet 208 (1801).
b) (†) med prep. till: arta sig till (ngt). Thet fogar sigh til gott Wäder. Schwartz Alm. 1648, s. 20. Alt fogade sig til hugnad och til frögd. Swedberg Cat. 809 (1709).
c) (†) pregnant: arta sig väl, gå bra. H:s Kongl. Maj:t .. skulle .. (genom upphävande av förbudet mot frihandel i Östersjön) giöra Engeland nöje, så vorde all ting sig fogandes. HSH 10: 232 (1715).
16) (†) bringa l. föra l. skaffa (ngn l. ngt till ett ställe o. d.); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. (Han) begiärer .. en patron som hans begiärilse (dvs. begäran, böner) skal fögha jn for gudh. OPetri PEliæ g 3 a (1527). Nähr Gudh foger Kong:e M:tt närmere then landzende. GR 28: 210 (1558). (Brask) badh .. blåsa vp hwadh Wädher som wille, föruthan thet, som kunde foga och bära åth Swerige. Tegel G1 1: 178 (1622). (Han kunde) ey heller wetha, hwem som haf(ve)r fogat samme säck till dhet Rum. VRP 1684, s. 154. Kommer du väl hit, nog skall jag foga dig härifrån. Thomander TankLöj. 33 (1825).
17) (numera knappast br.) refl.: förfoga sig, begiva sig. Thee kwnna föia siigh til danske (dvs. Danzig) eller köningxbergh. GR 4: 30 (1527). När Solen om åhret sigh från eller til osz foghar. Bondepract. B 8 a (1662). Östergren (1921; anfört ss. mindre vanl.). — särsk.
a) (†) om vinden: vända sig (åt ngt håll). Schroderus Liv. 608 (1626). Vinden (hade) fogat sigh igen till NV. APihlström (1714) i HH XVIII. 4: 76.
b) (†) övergå (till ngt annat än det man förut sysslat med). (Jag) fogar migh til thet fierde stycket, som bör i ackt tagas widh the åtskillige Swenske Versers bländning. Arvidi 204 (1651). Widekindi KrigsH 476 (1671).
c) (†) utan angivande av ngt mål: röra sig, förflytta sig. (Om ngn lider av) tookhet och blindhet, att han sigh utan andras hielp eij kan fogha och ledsaga. RARP 4: 636 (1651).
18) (†) giva efter för (ngn), giva med sig för (ngn), giva vika för (ngn), vara undfallande för (ngn), vara tillmötesgående mot (ngn). Änär som offtast Darius wardt olåtigh, fogadhe och blidkadhe honom Cyrus sachtmodeligha. UtlDan. 224 (1592). Bör oss .. så mykith oss kann ware mögligith foge Fursten. CBielke (1597) i HB 2: 328. (Gyllenstolpe) har velat simpliciter och aveuglement foga Hannover. Bark Bref 2: 178 (1707).
19) refl.: låta sig nöja, giva med sig.
a) utan följande bestämning. Alt måste foga sig, när .. (Gud) sin Mun wil röra. Spegel GV 32 (1685). Han lär ändtligen foga sig. Sahlstedt (1773). Då ingen dera sidan ville foga sig, skildes Sammankomsten utan utslag. Celsius E14 17 (1774). Han fogade sig, när han fann, att hon var bestämd. Östergren (1921).
b) (†) åtföljt av att-sats: gå in på ngt. (Den ryske kommissarien) måste foga sig at .. strömmen efter kungs-ådren skulle dehlas. Höpken 2: 188 (1753).
c) (†) med indir. obj.: giva efter för (ngt). Skulle man nu foga och accommodera sig Arosiensis och Lenæi rådh. RP 7: 76 (1637).
d) med prep. efter. — särsk.
α) giva efter för (ngn l. ngns vilja o. d.). Foga sig efter en. Serenius (1741). (Ständerna) fogade sig .. efter Konungens åstundan. Hallenberg Hist. 1: 59 (1790). Rydberg Vap. 66 (1891).
β) rätta sig efter (ngt); jfr 8 b β. Foga sig efter tiden. Serenius (1741). (Jag måste) foga mig efter omständigheterna. Billbergh Sjelfbiogr. 20 (1838). Foga sig efter landets seder och bruk. Östergren (1921).
γ) (numera föga br.) finna sig i (ngt). Han måste foga sig efter nödvändigheten. Fryxell Ber. 7: 307 (1838). Svedelius i SAH 55: 44 (1878). (†) Emedlertid fogade jag mig efter mitt öde. Ödmann MPark 143 (1800).
e) (föga br.) med prep. för: giva efter för (ngn l. ngt). Han .. jämkar och fogar sig för trångsinnet och skumsyntheten inom hans valmanskår. PT 1914, nr 103 A, s. 3.
f) med prep. i: finna sig i (ngt). Czaren skulle nog foga sig i all ting, undantagande at afdancka sin stora Armée. Nordberg C12 1: 804 (1740). Foga sig i det oundvikliga. Carlson Hist. 1: 66 (1855). Andersson MickelR 19 (1900).
g) (†) med prep. till: gå med på (ngt), bekväma sig till (ngt), finna sig i (ngt). Höpken 2: 184 (1753). Ständerne .. förmodade att Rikets grannar fogade sig till hvad billigt var. Hallenberg Hist. 5: 280 (1796). (De skola) låta foga sig till eftergift. Remmer FöregDöde 12 (1828).
1) till 1. Huad gudh haffuer till hoopa föghat, thet skal menniskian icke åth skilia. Mark. 10: 9 (NT 1526). Brask Pufendorf Hist. 143 (1680).
2) (†) till 2, refl. särsk.
a) om landområde: gränsa (till ett annat), sammanhänga (med ett annat). Ther (i söder) fogaret (dvs. det, näml. Siam) sig till hoopa med bägge Konungarijken Patanij och Queda. Schouten Siam 1 (1675).
b) till 2 b: sluta sig samman (med ngn). Thet war .. (J. de la Gardies truppers) vpsåth .. sigh at foga tilhopa med then Ryske Armeen, hwilken Demetri Suischi Storfurstens Broder anförde. Widekindi KrigsH 174 (1671). särsk.: slå sig samman (om ngt). Vth med åsen hafwa twenne sochnar fogat sig i hoop om een ryttare. GHTaubenfelt (1658) i HTSkån. 1: 204.
3) till 4. 2Mos. 34: 16 (Bib. 1541). När Kiöttet är wäl öfwer kryddat, och medh alla tienlige ingredientier tilrättat, .. skal man sättia igen Pasteyen, och fogha kantorne wäl tilhopa. Salé 126 (1664). särsk.
a) snick. till 4 a: vid kanterna sammansätta (två kanthyvlade bräder) gm limning. SlöjdBl. 1887, nr 3 a, s. 3.
b) till 4 b. Af det spridda ringa, fogar .. (världsanden) / med konsterfarna händer hop det stora. Tegnér (WB) 3: 94 (1820). Med otrolig flit .. lyckades Valdemar foga ihop en besynnerlig maskin. Janson Ön 108 (1908).
4) till 7. (Han) Som när han endast flere skalders tankar / Tillhopa fogat, tror sig sjelf en skald! Oscar II 2: 99 (1861, 1887). —
1) till 4 c. Och dören j Templet war fyrkant, och all ting war slöghligha föghat in vthi thet andra. Hes. 41: 21 (Bib. 1541). Gottland, som sist fogades in i sveaväldet. HSchück i SvFolkH I. 1: 310 (1914).
1) till 1: förena. Thz gud föghar tilsamman må ingen åtskilia. Ps. 1536, s. 77. Vågorne slogo så högt på stranden, att vi nödgades foga veden tilsammans i flottor och föra den på det viset till båten. Landell Bligh 68 (1795). (†) bildl. I de länder, som styras af en enda Förste, äro tvistigheter snart stillade; ty han har i sina händer en bindande makt, som fogar dem tilsammans. Dalin Montesquieu 24 (1755).
2) (†) till 2 b, refl.: sluta sig samman (med ngn). Medh honom fogade sigh Harsicora medh sin macht tilsamman. Schroderus Liv. 283 (1626). Celsius G1 1: 211 (1746). —
FOGA SIG IFRÅN10 0 04. (numera knappast br.) till 17: begiva sig ifrån (ngn l. ngt). The Thame (elefanterna) så småningen foga sig ifrån thesse Wilde. Schouten Siam 29 (1675). —
FOGA SIG NED10 0 4 l. NER4. (numera knappast br.) till 17: begiva sig ned; äv. mer l. mindre bildl. Lofvad vare Gud, som hörer bön .. och så fogar sig ned till de små barnen med himla-liufligheter! SRosén (1741) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 61. Törngrenska målet 303 (1802). —
2) (†) till 12: skaffa, bereda. The foga huar annan till profijt med H. K. M:tz skada. OxBr. 11: 606 (1632). särsk. med avs. på skada o. d.: tillfoga. Iagh .. skal fögha idher een ewigh skam til och een ewigh försmädhelse. Jer. 23: 40 (Bib. 1541). Nordenflycht QT 1746—47, s. 144. —
FOGA UTUR. (†) till 16: föra l. driva (ngn) ur (ngt). Likaledes tilsades alla Inbyggare i .. (Sthm), at foga alla Dahlkarlar utur sina hus och portarne tillslagne. HSH 3: 238 (1744). —
FOGA ÅSTAD. (†) till 16: skaffa i väg. Huru lefver verlden med ”Den senfärdige”? Blir intet annat af honom, så foga honom åstad till mig. Thomander TankLöj. 71 (1827). —
(5) -BOCK, r. l. m.
2) snick. ställning i vilken bräde fästes som skall hyvlas på smalsidan. Grundell UnderrArtill. 221 (1705). Fogbockar för inspänning af bräder, som skola hyflas och sammanfogas å lång kant. 2UB 8: 14 (1900). —
(5) -BÄNK. snick. bankhyvel; jfr -BANK, -HYVEL; äv. tunnbind. ett slags för hyvling av kanterna på tunnstäver avsedd hyvel; jfr -BOCK 1. Weste (1807). Stäfverna skäras .. något sneda i kanterna för att väl passa mot hvarandra .. på en fogbänk, d. v. s. en hyfvel af ungefär 1 meters längd, som hålles stilla, under det stäfverna föras framåt mot jernet. ArbB 245 (1887). —
(5) -HYVEL. snick. ett slags för hyvling av långa smala ytor avsedd hyvel, bankhyvel; jfr -BANK, -BÄNK. Rålamb 10: 35 b (1691). Fog-hövel, Lång släthöfvel. Schultze Ordb. 1849 (c. 1755). 2NF 11: 1474 (1909). —
(5) -MASKIN. tunnbind. för hyvling av kanterna på tunnstäver avsedd maskin. TLandtm. 1893, Annonsbl. nr 17, s. 3. 2UB 8: 68 (1900). —
-ORD, se B.
B: (1) FOGE-ORD. (fog- 1753—1782. foge- 1843 osv.) språkv. ord som förenar över- o. underordnad sats. Svedbom Satsl. 58 (1843). Fogeordets betydelse för den intima föreningen mellan hufvud- och bisats. PedT 1903, s. 141. särsk. om konjunktion. Hof Skrifs. 19 (1753).
FOGSAM, adj. (fog- 1741 osv. foge- 1713) (mindre br.) till 18 o. 19: eftergivande, medgörlig, foglig. Pfelf De habitu 267 (1713). En fogsam undergifvenhet. Strinnholm Vas. 2: 19 (1820). Fogsamt lejonen hans tjuskraft lydde. BEMalmström 6: 204 (1864). ARomdahl hos Romdahl o. Roosval 562 (1913; bildl.). —
FOGSAMHET, r. l. f. (mindre br.) till 18 o. 19: eftergivenhet, medgörlighet, foglighet. Leopold 5: 321 (c. 1804). Vasenius Top. 2: 148 (1914).
Spalt F 1034 band 8, 1925