Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORA fω3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE; jfr FORSEL.
Etymologi
[i allm. till FORA, sbst.1; i vissa fall, vilka icke kunna bestämt avgränsas, är verbet emellertid säkerl. identiskt med FORA, v.2 (FOLA, v.1)]
(numera föga br.) fortskaffa, transportera, forsla; numera nästan bl. med sakobj., i fråga om körslor; stundom abs.: göra l. köra foror; förr äv. i fråga om sjötransport. SUFinlH 5: 99 (1616). Ortens näring .. är Gruf-arbete, kolning samt forande emellan Gefle och Fahlun. Hülphers Dal. 462 (1762). För att skaffa penningar .. måste (de om vintern) nästan man ur huset ut att fora och arbeta. LBÄ 32: 100 (1799). JernkA 1865, s. 290. Östergren (1921; angivet ss. mindre vanl.). — jfr AVFORA m. fl., ävensom SOMMAR-FORNING m. fl.
Särsk. förb. (föga br.): FORA AV10 4. (starkt vard.) visa (ngn) ifrån sig, köra bort, göra sig av med (ngn). Dalin (1851; med hänv. till affora). jfr AVFORA. —
FORA HEM10 4. forsla hem. (Den dödade älgen) foras hem af legfolk. Strindberg Skärk. 111 (1888). —
FORA SIG I VÄG10 0 0 4. (starkt vard.) laga sig i väg.
Ssgr: A: FOR-DON, se d. o. —
-LÖN, -PÄNNINGAR, -REDSKAP, -VÄRK, se FORA, sbst.1 ssgr.
B (numera mindre br.): FORAR-, äv. FORARE-LÖN. lön för gjord forning. Johansson Noraskog 1: 83 (i handl. fr. 1785).
C: FORNINGS-PRIS. jfr FORAR-LÖN. Höga arbets- och fornings-pris lade hinder i vägen för påräknadt redes framskaffande till hyttorna. JernkA 1879, s. 596.

 

Spalt F 1105 band 8, 1925

Webbansvarig