Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FOSFORESCERA fos1foreʃe4ra l. -år- l. -ωr-, l. -äʃ-, ngn gg -se4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr FOSFORESCENS.
Ordformer
(förr ofta skrivet phosphorescera)
Etymologi
[jfr t. phosphoreszieren, eng. phosphoresce, motsv. ett nylat. phosphorescere, avledn. av phosphorus (se FOSFOR 2 o. 3)]
fys. (äga egenskapen att) utsända ljus beroende på fosforescens; ofta i p. pr.; äv. om själva ljusutvecklingen. Hvad denna .. (lysstens) phosphorescerande angår, så är dervid det at märka, at (osv.). Wallerius Min. 57 (1747). Om Smaragden på lika sätt, som berättas, Phosphorescerar, har jag intet haft tilfälle at försöka. VetAH 1747, s. 171. (Lysmaskens hona) .. sprider ett vackert, fosforescerande ljus. Thorell Zool. 2: 350 (1865). Fosforescerande organ (hos fiskar). Stuxberg Fisk. 25 (1894). (W. Homberg) upptäckte 1693, att smält klorkalcium fosforescerar i mörkret. 2NF 36: 461 (1924). — bildl. (Lange) beundrar det fosforescerande och bländande hos Correggio. Wirsén i PT 1900, nr 156 A, s. 3.
Avledn.: FOSFORESCENS, se d. o. —
FOSFORESCENT, adj. (mindre br.) fosforescerande. Verne Verldsomsegl. 1: 123 (1870).

 

Spalt F 1220 band 8, 1925

Webbansvarig