Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRAM ssgr (forts.):
(5) FRAM-MORLA. (†) frammumla. Rudbeckius Luther Cat. 172 (1667). —
(3, 5) -MOTA, -ning. mota fram, driva l. fösa o. d. fram (djur l. människa); särsk. jäg. vid drevjakt. Wahlfisk KatUnd. 196 (i handl. fr. 1768). Elgarne frammotas af dreffolk. Skogvakt. 1892, s. 210. —
(5) -MUMLA. mumla fram, mumlande yttra l. (fram)-säga (ngt). Frammumla böner. Schroderus Os. III. 1: 370 (1635). Ingen dierfs et ord frammumla i en vrå. Hiortzberg YttDom. 9 (c. 1740, 1756). Ett otydligt frammumladt ”goddag”. Roos Skugg. 286 (1891). —
(5) -MYLLRA. myllra fram, komma fram i stor (myllrande) mängd. PedT 1890, s. 183. Smala gränder, ur hvilka frammyllrade krigare och borgare. Jolin 121 (1913). —
(3) -MYNT, p. adj. (†) med utstående mun. Schultze Ordb. 3176 (c. 1755).

 

Spalt F 1348 band 8, 1925

Webbansvarig