| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRAMTE fram3~te2, v. -r, -dde, -tt, -dd; se för övr. TE, v., visa. vbalsbst. -ENDE.
1) (†; jfr dock a o. b) framvisa, uppvisa, förete, visa. Hafwa vndandoldt någen Arij Skrifft, och then icke framteedt och vpbrändt. Schroderus Os. 1: 295 (1635). Christi framteende i templet. Brunius GotlK 3: 238 (1866). — särsk.
a) (fullt br.) jur. i fråga om företeende inför myndighet l. inför rätta av urkund l. handling m. m. l. framförande o. andragande av vad som kan tjäna till bevis l. dokumentering. Enär Laga Tingh blifwer skall fougden framte en richtigh afkortningzlängd på alle Ödeshemman. LReg. 419 (1662). Ehvad laga förfall framtes, eller ej. RB 12: 7 (Lag 1734). Käranden skall, ehvar rättegången börjas, alla dess skäl och bevis genast framte. SFS 1901, nr 38, s. 4.
b) (mindre br.) med avs. på konkreta förhållanden som för iakttagaren erbjuda ngt (mer l. mindre) beaktansvärdt l. frapperande (ofta i jämförelse med andra kända förhållanden). (Smålands) omäteliga moras och vattengölar framte ännu märken af en allmän öfversvämning. JGOxenstierna Dagb. 119 (1770). Sveriges inre utseende framtedde fortfarande en stark kontrast emot de lysande segrarne utomlands. Carlson Hist. 1: 275 (1855). Flere af broarna framte synnerligen intressanta typer. Ramsay VägvFinl. 365 (1905). Quennerstedt StrSkr. 2: 244 (1915, 1919).
c) lägga i dagen; betyga (en känsla o. d.). Huru Gvdh sin Försyn .. hafwer .. framteedt. Emporagrius LTorstenson 96 (1651). Jag har den äran at framte min K(ära)sta Bror min ödmiuka tacksäijelse för dess gunstige mig giorde anbud. ÅgerupArk. Brev 9/11 1742.
d) ställa fram (för allmänheten), framföra. Skall jag framtee en Skald som alle öfvergått. Düben Boileau Sat. 12 (1722). (Kunskapen hade) kunnat göra lysande gagn, om den blifvit framtedd af Talegåfvan. Lantingshausen Young 1: 49 (1787).
e) närmande sig bet.: bjuda, erbjuda, giva. (Gud) gifwer Moderen Bröst och Miölk, at framtee och räckia sitt Barn. Rudbeckius Luther Cat. 35 (1667). 1SAH 1: 37 (1786, 1801). Den allmänna språkskatt, som en ordbok har att framte. TPhilol. 4: 300 (1863).
2) refl.
a) (†; jfr dock slutet) låta sig se, uppenbara sig, visa sig; göra sig synlig. Schroderus Liv. 331 (1626). (Jesus) gick icke bort til at giöma sig undan, utan til at framte sig, såsom en frimodig hielte. Spegel Pass. 129 (c. 1680). Förr än han framtedt sig för Prästerskapet. Bælter JesuH 3: 301 (1756). Möller (1790). särsk. (numera knappast br.) i bildl. anv. Then eviga kärleken ville jämväl framte sig uti sin högsta glants. Bælter GudsS 59 (1751). De förnämsta fenomener, som vid obductionen framtedde sig voro: en afnötning af höftledernas ytor (osv.). Retzius BlSkr. 129 (1830). I Potemkins ord .. har skalden kanhända velat antyda grundkonflikten i hela dikten, men detta framter sig icke med tillräcklig tydlighet. Söderhjelm Runebg 2: 147 (1906).
b) (†; jfr dock slutet) träda l. komma fram, framträda; uppträda. Tå framteedde sigh en, benämd Caspar Huberinus, som begynte at lära effter then Interimistiske Boken. Schroderus Os. III. 2: 18 (1635). Denne gången framtedde sig ett par jämngode Brottare, som gjorde kampen lång. Landell Bligh 118 (1795). särsk. (numera knappast br.) i bildl. anv. (Vid slutet av 1300-talet) begynte åter booklige Konster .. framtee sigh vthi Italien. Schroderus Os. 2: 767 (1635). Hat, afund och missgynnande, hvilket sig framter i tankar, åthäfvor, ord och gärningar. Rönigk Fresenius 261 (1753).
c) (†) utmärka sig. I synnerhet framtedde sigh Konung Euricus, hwilken vthi Spanien intogh, thet som the Romare ännu hade behållit. Brask Pufendorf Hist. 36 (1680).
3) (†) giva en framställning av (ngt), framställa, framlägga. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). Fadren och professor Burman voro .. (Celsius’) läromästare. De .. framtedde för honom andras rön vid himmelens lopp. Höpken 1: 219 (1745). Vi förbehålla oss att vid slutet af detta arbete .. (få) på ett mera utförligt sätt framte .. (detta systems) resultater. Björnstjerna Beskattn. 153 (1832).
4) (†) frambringa, alstra. Kiöttet bor uti oss, och utu vår egen grund framter onda tankar och begiär. Bælter Chr. 6 (1743, 1748).
Spalt F 1380 band 8, 1925