| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRAMÅT, ss. adv. fram4åt l. framå4t, sällan 3~2, ss. prep. 40, stundom (i sht ställt efter sitt huvudord) 04, sällan 3~2 (frámmåt o. frammå´t ss. adv., frámmåt ss. prep., frammå´t ss. interj. Dalin), adv. o. prep. (förr ofta skrivet som två ord)
I. adv.
1) (mindre br.) till FRAM 1: på framsidan, på främre delen, framtill; motsatt: baktill, bakåt. Lindh Huuszapot. 3 (1675). Kragens bredd är vid pass en och en fjerdedels tum baktill, men lägre framt åt (tryckfel för fram åt). UnderrManskläd. A 3 a (1778). Lampan göres .. smal framåt och bredare bakåt, för att kunna rymma så mycket mer olja. Berzelius Kemi 3: 235 (1818).
2) till FRAM 3: i riktning från en given plats l. utgångspunkt (i rum l. tid) fram (mot en annan plats l. mot visst håll); åt det håll man är vänd; motsatt: bakåt. Hwart the gingo, tå gingo the rett fram åt. Hes. 1: 12 (Bib. 1541). Bonden .. föll framåth neder uppå jorden och blef dödh. KKD 3: 192 (c. 1710). Somliga foglar .. hafva 2 tår framåt och 2 bakåt. Sundevall Zool. 47 (1847). Några stationer framåt färdas man i denna gröna ödemark. PT 1902, nr 257 A, s. 3. Och framåt gick det, så det pep om det. Nordström Amer. 173 (1923). — särsk.
a) i kommandorop o. gymnastik- o. exercistermer. Avdelning! Framåt marsch! Venster fot framåt — ställ! Ling Regl. 17 (1836). Sträckgrenstående ryggböjning bakåt, framåt och nedåt. Törngren GymnRegl. 35 (1878).
b) i bildl. anv. Ett folk som går framåt, dvs. gör framsteg. Arbetet gick framåt. Föra forskningen framåt. Ett stort steg framåt, dvs. ett stort framsteg. Later oss .. gåå framååt j andanom. Gal. 5: 25 (NT 1526). I det hela .. böre vi hoppas, att menskligheten går framåt i upplysning och förbättring. Franzén Tal 145 (1835). Den som icke går framåt, han går tillbaka. Melin Pred. 1: 102 (1844). — särsk.
α) i sht polit. i uttr. falla framåt, om förslag som visserligen avslås, men under sådana omständigheter att det finnes utsikt för att det vid ett senare tillfälle kan komma att bifallas. VL 1893, nr 45, s. 2.
β) (i lagspr.) pregnant: i rakt nedstigande led. Bröstarfvingar äro the, som födas framåt i slächten. ÄB 1: 1 (Lag 1734).
γ) i fråga om tid. Så långt framåt tänktes troligen ej. Leopold 5: 320 (c. 1804). De .. räknade på runstaven dagarna framåt. Heidenstam Svensk. 1: 247 (1908).
3) (†) vid uppräkning, i uttr. och så framåt, och så vidare; jfr BORTÅT I 2 a. OPetri 1Post. 11 a (1528). Bonden vill blifva borgare, borgaren rådman .. och så framåt. Chydenius 35 (1765).
4) angivande l. understrykande en tidrymds utsträckning i framtiden: bortåt; ställt efter sitt huvudord. Han förutsäger rägn och kallt väder en vecka framåt. LPetri Kyrkiost. 2 b (1566). En tid af ett eller annat århundrade framåt. Forssell Stud. 2: 150 (1888). Wiréns skulle nu bosätta sig i Helsingfors för åtminstone ett par år framåt. Söderhjelm Brytn. 246 (1901). — särsk.
a) (†) allt framgent, alltjämt; för framtiden; ofta i förb. allt framåt. At iagh Herren är theras Gudh, jfrå then daghen och alt fram åt. Hes. 39: 22 (Bib. 1541). I skolen wara fram åth hoos migh / Mitt hemligha Rådh i allan tidh. Fosz 576 (1621). Ekeblad Bref 1: 261 (1653).
b) (mindre br.) i uttr. nu framåt, nu en tid framåt. VDAkt. 1782, nr 613. Det blir trefligt nu framåt då skogspartien börja. Hedenstierna FrW 224 (1890).
II. prep. (i bet. 3 äv. ställt efter sitt huvudord).
1) motsv. I 2: fram emot, i riktning mot, åt (ngt) till, till l. i grannskapet av; stundom: (fram) inåt. Hon (kände) en liten hajhet, då figuren nalkades framåt sängen. Almqvist DrJ 390 (1834). Mjödet sköt åter ut .. (tappen o.) kastade den långt framåt rummet. Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907). På morgonen syntes en lätt krusning på vattnet framåt Holländarnäset. Hedin Pol 2: 569 (1911).
2) angivande närmande till en viss tidpunkt: framemot, mot; bortåt. Framåt klockan tolv. Framåt hösten. Framåt slutet på nästa vecka. Möller (1790). När det led ett stycke framåt morgonen, blev det liv och rörelse vid gårdarna. Lagerlöf Holg. 2: 271 (1907).
3) fram utefter, längs (utmed), utmed; bortåt. The foro fram åt wäghen. Apg. 8: 36 (Bib. 1541; NT 1526: ååt wäghen fram). De få människor jag såg komma gatan framåt voro alla söndagsklädda. Ödman Reseb. 173 (1907). När de vandrade framåt Östra hamngatan. Lagerlöf Mårbacka 33 (1922). — särsk. i fråga om tid. Värdigas kasta en blick framåt tiderna, för att se, huru månge store dödlige, som måst röna detta öde (dvs. att hava orätt). Thorild 3: 14 (1791). Det blev mer och mer stilla, ju längre det led framåt dagen. Lagerlöf Körk. 8 (1912).
-GÅENDE, p. adj. särsk. bildl. Den lifliga och framåtgående staden Ystad. IllSv. 1: 251 (1882). En så snabbt framåtgående vetenskap som geografi. PedT 1892, s. 328. —
-LUTA, adj. l. adv. (†) framåtlutad; jfr FRAM-LUTA, adj. l. adv. Ställandes sig fram åt luta med högra foten föruth. Grundell AnlArtill. 1: 57 (c. 1695). —
-LUTA, v. -ning. bl. i p. pr. o. p. pf. i adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. Han går något framåtlutad. Mannen bar hufvudet något framåtlutadt. Rydberg Ath. 93 (1859, 1866; uppl. 1876: framlutadt). Qvinnorna .. gå en smula framåtlutande. Rosenius Himmelstr. 170 (1903). —
-MARSCH. äv. bildl. Den raska framåtmarschen af upplysning, intelligens och .. vetenskapliga upptäckter. HLilljebjörn Hågk. 1: 43 (1865). TSjöv. 1891, s. 65. —
-SKRIDANDE, n.
b) bildl.; ofta: framsteg, förkovran, utveckling; särsk. om mänsklighetens utveckling mot större fullkomlighet. Kärlek för framåtskridandets sak. BEMalmström 7: 408 (1845). Framåtskridandets tanke låg fjärran från antikens män. Rydberg RomD 30 (1877). (Utställningen) vittnade om ekonomiskt framåtskridande. Schybergson FinlH 2: 439 (1889). —
-SKRIDANDE, p. adj. (mindre br.)
a) i eg. anv. Jorden har en framåtskridande rörelse i rymden. Lindhagen Astr. 317 (1860). Thorell Zool. 1: 238 (1860).
-STRÄVAN. (mindre br.) = -STRÄVANDE, n. En uppmuntran åt ungdomlig framåtsträfvan. Idun 1895, s. 111. —
-STRÄVANDE, n. Strinnholm Hist. 3: 809 (1848). Nya Stockholm i dess framåtsträfvande. Lundin NSthm 251 (1888). —
-STRÄVANDE, p. adj. En framåtsträvande ung man. Snellman Tyskl. 216 (1842). Under det fria och framåtsträfvande Italiens färger. Rydberg RomD 164 (1874, 1877). Hedin 2Varn. 13 (1914). —
-VÄRKANDE, p. adj. särsk. språkv. i fråga om invärkan på ett efterföljande ljud av ett föregående. Framåtvärkande i-omljud. NF 1: 1221 (1876).
Spalt F 1393 band 8, 1925