Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRANCISKAN fran1siska4n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; äv. (numera föga br. utom i ssgr) FRANCISKANER fran1–siska4ner, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(franciscaner, pl. 1629. franciskan (-can) 1807 osv. franciskaner (-caner), sg. 1837—1904)
Etymologi
[jfr t. franciskaner, eng. franciscan; av nylat. franciscanus, bildat till Franciscus, mlat. personnamn (se nedan), o. senlat. franciscus, frankisk, motsv. ffr. françois (jfr FRANSOS, FRANSÄS) o. bildat till stammen i senlat. franci (se FRANK, sbst.2)]
medlem av den av Frans från Assisi (den helige Franciskus) 1209 stiftade munkorden, jämte dominikanorden den förnämsta bland de s. k. tiggarordnarna, gråbroder. Franciskanerna hade grå ordensdräkt. JMessenius (1629) i HB 1: 106.
Ssgr: FRANCISKAN- l. FRANCISKANER-KLOSTER. Kiöping Resa 52 (1667). —
-MUNK. Kiöping Resa 43 (1667). —
-NUNNA. Wikforss 1: 579 (1804). —
-ORDEN.
1) jfr FRANCISKAN. Schroderus Os. 2: 721 (1635).
2) i oeg. anv., benämning på en hemlig orden i Sv. under 1700-talets senare hälft. NF (1881).

 

Spalt F 1396 band 8, 1925

Webbansvarig