Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRANKO- fraŋ1kω- l. -o-, äv. -å-.
Etymologi
[jfr t. franko-, eng. franco-; av mlat. franco, ssgsform till franci (se FRANK, sbst.2)]
i ssgr: fransk-.
Ssgr: FRANKO-GALLISK.
1) (†) fransk. Amarulli .. / .. slog den franco-galliska skölden. MarkallN 1: 38 (1820).
2) (föga br.) språkv. = -PROVENSALSK. Noreen VS 1: 68 (1903). —
-MAN -ma4n, m.||ig. (föga br.) person som överdrivet beundrar Frankrike o. franska förh., galloman. NF (1881). —
-PROVENSALSK. språkv. jfr -PROVENSALSKA. —
-PROVENSALSKA, r. l. f. språkv. romansk dialektgrupp som i språkligt o. geografiskt hänseende intager en mellanställning i förh. till franskan o. provensalskan. Vising TrubDiktn. 21 (1904).

 

Spalt F 1399 band 8, 1925

Webbansvarig