Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRÄSA frä3sa2, v.2, -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn. nedan); -ARE (se avledn. nedan).
tekn. bearbeta (ett arbetsstycke) med fräs; äv.: framställa l. åstadkomma (ngt) gm bearbetning med fräs. Fräsa en driv, ett kugghjul, ett hål. TT 1872, s. 301. (Sko-)klacken fräses eller jämnas i en klackfräsningsmaskin, så att den blir glatt och jämn. 2UB 8: 575 (1900). — jfr BORT-, UR-, UT-FRÄSA m. fl.
FRÄSA UR10 4. gm fräsning urgröpa. WoJ (1891). Med en mycket fin fissurborr fräser man ur kanalen rundt (den i tanden fastnade) biten (av borren). Lenhardtson Tandl. 240 (1897). —
FRÄSA UT10 4. gm fräsning utforma. Ericsson Ur. 184 (1897). En fräsmaskin, som automatiskt fräser ut tänderna på en rad af kedjehjul. SD 1899, nr 119, s. 5.
-BORD. del av fräsmaskin varå placeras det arbetsstycke som skall bearbetas medelst fräsning. PriskatalWSonesson 1895, s. 65. —
-HYVEL. hyvelmaskin (äv. för bearbetning av metall) i vars arbetande del ingår en fräs (l. flera fräsar). TT 1898, M. s. 23. —
-MASKIN.
1) om maskiner av olika slag där arbetsstycket bearbetas med fräsning. JernkA 1868, s. 22. jfr RUND-, UNIVERSAL-FRÄSMASKIN.
1) [jfr t. fräser] = FRÄS, sbst.2 1. särsk. stående benämning på de fräsar som användas av tandläkare. Eneberg Karmarsch 2: 373 (1861). OdontT 1893, nr 1, s. 34. jfr ROT-FRÄSARE.
2) värkstadsarbetare som har fräsning till sin uppgift. En fräsare eller skicklig filare kan få arbete. GHT 1892, nr 202, s. 4. —
FRÄSNING, sbst.2, r. l. f. TT 1871, s. 269. särsk. konkretare, om ställe på arbetsstycke som utformats gm fräsning; ofta: urfräsning. jfr BORT-, HJUL-, NED-, PLAN-, UR-FRÄSNING m. fl.
Ssg: fräsnings-metod. I synnerhet är fräsningsmetoden lämplig för tillverkning af kugghjul. UB 6: 35 (1874).
Spalt F 1713 band 8, 1926