Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRÄSA frä3sa2, v.2, -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn. nedan); -ARE (se avledn. nedan).
Etymologi
[avledn. av FRÄS, sbst.2; jfr t. fräsen, holl. freezen; jfr äv. fr. fraiser (äv. fraser), urspr.: koniskt utvidga övre delen av borrhål, av fraise (se FRÄS, sbst.2)]
tekn. bearbeta (ett arbetsstycke) med fräs; äv.: framställa l. åstadkomma (ngt) gm bearbetning med fräs. Fräsa en driv, ett kugghjul, ett hål. TT 1872, s. 301. (Sko-)klacken fräses eller jämnas i en klackfräsningsmaskin, så att den blir glatt och jämn. 2UB 8: 575 (1900). — jfr BORT-, UR-, UT-FRÄSA m. fl.
Särsk. förb. (tekn.): FRÄSA AV10 4. gm fräsning borttaga (ett stycke av ngt); jfr AVFRÄSA. Ericsson Ur. 170 (1897). —
FRÄSA IN10 4. gm fräsning bereda öppning för insättande av (ngt). TSjöv. 1905, s. 7. —
FRÄSA UR10 4. gm fräsning urgröpa. WoJ (1891). Med en mycket fin fissurborr fräser man ur kanalen rundt (den i tanden fastnade) biten (av borren). Lenhardtson Tandl. 240 (1897). —
FRÄSA UT10 4. gm fräsning utforma. Ericsson Ur. 184 (1897). En fräsmaskin, som automatiskt fräser ut tänderna på en rad af kedjehjul. SD 1899, nr 119, s. 5.
Ssgr (i sht tekn.): FRÄS-ARBETE~020, äv. ~200. arbete som består i fräsning; äv. konkret. Fräsarbete i elfenben, perlemor och ben. UB 6: 321 (1874). —
-BORD. del av fräsmaskin varå placeras det arbetsstycke som skall bearbetas medelst fräsning. PriskatalWSonesson 1895, s. 65. —
-GIGG. del av fräsmaskin vari arbetsstycket fastsättes. SD 1916, nr 11, s. 1. —
-HYVEL. hyvelmaskin (äv. för bearbetning av metall) i vars arbetande del ingår en fräs (l. flera fräsar). TT 1898, M. s. 23. —
-MASKIN.
1) om maskiner av olika slag där arbetsstycket bearbetas med fräsning. JernkA 1868, s. 22. jfr RUND-, UNIVERSAL-FRÄSMASKIN.
2) landt. = FRÄS, sbst.2 2. LAHT 1912, s. 202. —
-SPÅN. vanl. koll.: vid fräsning uppkommen spån. TT 1886, s. 55. —
-TRISSA, r. l. f. särsk.: tunn (i kanten tandad) fräs, metallcirkelsåg. JernkA 1858, s. 188.
Avledn.: FRÄSARE, sbst.2, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.
1) [jfr t. fräser] = FRÄS, sbst.2 1. särsk. stående benämning på de fräsar som användas av tandläkare. Eneberg Karmarsch 2: 373 (1861). OdontT 1893, nr 1, s. 34. jfr ROT-FRÄSARE.
2) värkstadsarbetare som har fräsning till sin uppgift. En fräsare eller skicklig filare kan få arbete. GHT 1892, nr 202, s. 4. —
FRÄSNING, sbst.2, r. l. f. TT 1871, s. 269. särsk. konkretare, om ställe på arbetsstycke som utformats gm fräsning; ofta: urfräsning. jfr BORT-, HJUL-, NED-, PLAN-, UR-FRÄSNING m. fl.
Ssg: fräsnings-metod. I synnerhet är fräsningsmetoden lämplig för tillverkning af kugghjul. UB 6: 35 (1874).

 

Spalt F 1713 band 8, 1926

Webbansvarig