Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRÄS frä4s, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, sällan -er32 (Almroth Karmarsch 315 (1839), Ericsson Ur. 25 (1897)).
1) tekn. ett av stål förfärdigat skärvärktyg i form av en rotationskropp, så uppskuren att ett antal skärande ytor uppkomma, l. försedd med på utbytbara delar anbragta skärande ytor som vid fräsens rotation avskilja från arbetsstycket små spånor; äv. elliptiskt för FRÄS-MASKIN 1. Almroth Karmarsch 315 (1839). JernkA 1898, s. 291. — jfr AXIAL-, DIAMANT-, METALL-, PLAN-, SMÄRGEL-, TREKANT-, ÄND-FRÄS m. fl.
2) (föga br.) landt. motordrivet jordbearbetningsredskap vars arbetande del utgöres av hackor l. klor som sitta på en hastigt roterande axel; jfr FRÄS-MASKIN 2. LAHT 1912, s. 200.
-BORR, r. l. m., äv. (i sht i södra Sv.) n. visst slags borr vars arbetande del utgöres av en fräs. Eneberg Karmarsch 2: 364 (1861). —
-HUVUD.
1) (mindre br.) benämning på den översta, till fästpunkt för fräsen (resp. fräsens lösa skär) avsedda delen av fräsaxeln vid vissa cylinderfräsar. Zidbäck (1890).
2) om stora fräsar med i stomme av gjutjärn l. maskinstål insatta stål. Sundgren Preger 58 (1920). —
-KRONA. borrkrona (för bärgborrning) vars kant är tandad ss. en fräs. —
-SPINDEL. benämning på den roterande axel varpå fräsen är fastsatt. —
-STÅL.
Spalt F 1710 band 8, 1926