| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FULLBORDAN ful3~bω2rdan, i högre, särsk. religiös stil äv. fulbω4rdan (fullbo´rdan Weste), r. l. f. (m. o. f. Lind (1749); f. Sahlstedt (1757), Dalin, Lundell).
I. [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) till FULLBORDA, v. I: gillande, samtycke; bekräftelse, stadfästelse. GR 3: 206 (1526). Att thu ingen ting .. beslutter effther thenne dag, medt minne thett skeer medt wår samtyckie och fulbordenn. Därs. 16: 375 (1544). Tegel G1 1: 129 (1622).
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (i sht i högre stil) till FULLBORDA, v. II 2: färdiggörande, färdigställande; slutförande; avslutande; fulländning; särsk. i uttr. bringa (ngt) till fullbordan, få, nå l. vinna sin fullbordan. Bureus Suml. 79 (c. 1600). Wi holla nu .. på med then första Slyssen at bringa then til fullbordan. Swedenborg RebNat. 1: 284 (1718). Gällande lag .. fordrar vigsel, och .. fäster (därvid) äktenskapets fullbordan. Schlyter JurAfh. 1: 159 (1836). (Kejsar Augustus) bragte flera af (Cæsars) .. byggnader till fullbordan. Hahr ArkitH 118 (1902). — särsk. till FULLBORDA, v. II 2 slutet i uttr. tidens l. tidernas fullbordan, om den omsider ingångna (rätta) tiden l. tidpunkten för ngt, äv. (relig.) särskilt om den tidpunkt då Guds frälsningsplan med avs. på mänskligheten realiserats i det timliga: tidernas ända; i sht i uttr. i (l. vid) tidens (tidernas) fullbordan, då tillräcklig tid förflutit, då rätta tiden är (var) inne, då tiden är (var) mogen. (Jesus) wardt i tidsens fullbordan aflad .. af then Helga Anda, i Jungfru Marie lifwe. Swedberg Schibb. 54 (1716). Detta ”bröllop” .. mellan Guds Son och menskligheten .. skall icke firas förr än vid tidernas fullbordan. Rudin 1Evigh. 2: 404 (1873, 1878). I tidens fullbordan är atollen färdig, uppbyggd av djur och växter. Hedin Pol 2: 446 (1911).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera mindre br.) till FULLBORDA, v. II 3: utförande, värkställande; särsk. i uttr. få, nå l. vinna sin fullbordan, äv. (jur. om dom) gå i l. till fullbordan, komma till utförande l. värkställas; förr äv. (jur.) i uttr. ställa l. sätta (dom) i fullbordan, värkställa. GR 3: 324 (1526). Til thetta Offers .. fulbordan wardt en Bönefäst .. hållin. Schroderus Liv. 587 (1626). Är fånge gensträfvig och hårdnackad, och vil ej bereda sig til döden; gånge äntå domen til fulbordan. SB 3: 4 (Lag 1734). När ärendet, hvarföre gåfvan förläntes, ei vinner sin fullbordan, återkallas then. Nehrman JurCiv. 83 (1746). Innan Domen ställes i fullbordan. Dens. PrCiv. 69 (1751). Hvad Underrätt dömdt i grofva brott .. må ej i fullbordan gå, innan thet af Hof-Rätten blifvit pröfvadt. Dens. PrCr. 241 (1759). Alla lifs-saker .. (blevo) understäldte Konungen, för än Hof-Rättens dom sattes i fulbordan. Därs. 246. Vägen är bra lång från tanke till fullbordan. Remmer Tart. 44 (1820). Johansson HomIl. 4: 160 (1846). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i religiös stil) till FULLBORDA, v. II 3 a: fullgörande l. uppfyllande (av plikt, skyldighet o. d.). Christus är laghsens fulboordan till retferdugheet hwariom och enom som troor. Rom. 10: 4 (NT 1526). Du har af Gud föreskrifna lagar och pligter: hvilken omsorg använder du för deras fullbordan? Lehnberg Pred. 1: 116 (c. 1800).
b) (i sht i religiös stil) till FULLBORDA, v. II 3 b: uppfyllande (av löfte o. d.); uppnående (av önskan l. avsikt o. d.); i sht i uttr. gå i fullbordan, gå i uppfyllelse (jfr c). Hon giffuer tigh wel godh och sött ord, men ther fölier ingen fulbordan medh. Balck Ridd. A 8 b (1599). Psyches önskan gick uti fullbordan. Tegnér (WB) 1: 164 (1805). (Om människan) vinner sina afsigters fullbordan: hvad har hon vunnit? Wallin Rel. 1: 20 (1810). Rundgren Minn. 2: 219 (1870, 1883).
c) (i sht i religiös stil) till FULLBORDA, v. II 3 c: uppfyllelse (av förutsägelse o. d.); i sht i uttr. gå i fullbordan (jfr b). Johannis förutsägelser åtföljdes .. af en skyndsam fullbordan. Ödmann StrFörs. III. 1: 57 (1811). Hvad som profeter förespått, / Det har nu sin fullbordan nått. Ps. 1819, 99: 1. Dessa profetiska ord gingo i fullbordan. Franzén Pred. 5: 72 (1845).
Spalt F 1804 band 9, 1926