Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄLLE fäl3e2, sbst.1, n.; best. -et; pl. -en.
vbalsbst. till FÄLLA, v.
1) (bygdemålsfärgat) till FÄLLA, v. 18 b: fällande l. avvärkande av skog; mängd av fälld (l. av stormen kullstörtad) skog; ställe där skogen blivit avvärkad; hygge; jfr FALL II 5, FÄLLA, sbst.2 3. Han haffuer hugget fälle vthi hans åker. ÅngermDomb. 23/7 1642, fol. 201. HushAlm. 1740, s. 13. (Så snart) fället och afförslen ej på en dag verkställas kan. FörordnSkog. 1805, s. 10. Största delen af skogen i fråga nedhöggs 1879, hvarpå ”fället” kasades och brändes 1880. BotN 1890, s. 4. SkogsvT 1904, s. 276. — jfr SKOGS-, SUR-, TRÄD-, VIND-FÄLLE m. fl.
2) (†) till 19 b; i ssgn DJUR-FÄLLE.
3) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) till FÄLLA, v. 31: gröpe. jfr Hof DialVg. 124 (1772), OWSundén i 4GbgVSH V—VI. 4: 66 (1903).
Ssg (jfr under FÄLLA, sbst.2): (3) FÄLLE-MÄLD. (†) gröpe. Maldes i Räppe .. 1 Tunna rog och korn til fälle mäld. Sjögren Journ. 27/2 1789.

 

Spalt F 2075 band 9, 1926

Webbansvarig