Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄNKÅL fän3~kå2l l. fäŋ3~, äv. fen3~, äv. 4~1, r. l. m. (n. Lind (1749; jämte m.), Sahlstedt (1757)); best. -en, äv. -n.
Ordformer
(fenchel 1688 (: Fenchel Confecht). fenckol 1763. fene(c)kol (-chol) c. 1550—c. 1613 (: Fenekolfröö). fenekel 1578. fenekå(å)l(l) 1538—c. 1645. fenichel 1628—1645. fenic(k)ål 1578—1589 (: Fenicåls Frö). feni(c)kel 1578—1667. fenickelkåål 1654. fenikohl 1719. fenikål 1578—1684. fenkil 1613. fennekel c. 1645 (: Fennekel-Gräs). fennekå(h)l(l) (fänne-) 1546 (: Fännekål confect)—1774 (: Fännekåls-frö). fenni(c)kel 1623 (: Fennickelsfrö)—1671. fennikol 1797. fänekål 1772 (: Fänekåls Kraft). fänike khål c. 1600. fänkel (fen-) 1894—1911. fänkol (fen-) 1688 (: Fenkolgräs)—1910. fänkå(h)l (fen-) 1679 osv. fännekohl 1756. fängko(h)l (feng-) 1697—1822. fängkål (feng-) 1738—1889. Anm. En efter fr. bildad form fenovill uppträder hos Rålamb 14: 139 (1690))
Etymologi
[y. fsv. fänikal, fenekol, motsv. d. fennikel, eng. fennel, fr. fenouil; av mnt. ven(n)ekol, ven(n)ekel, venkol, fenkel l. t. fenchel, av lat. feniculum, möjl. till fenum, hö. Ordet har folketymologiskt anslutits till o. ombildats efter KÅL]
1) den till familjen Umbelliferæ hörande kulturväxten Foeniculum vulgare G. (Anethum Foeniculum Lin.). VarR 57 (1538). Fennekål .. är behagelig i Sallat rå. Rålamb 14: 14 (1690). Fenkålen och Anisen mogna icke allenast här, utan så sig ock ofta sjelfva. Linné Sk. XI (1751). Juhlin-Dannfelt 76 (1886). — jfr HAVS-, HÄST-, SJÖ-, SVIN-, VATTEN-FÄNKÅL m. fl.
2) om den ss. krydda l. medicin använda frukten av fänkål (i bet. 1). BOlavi 4 a (1578). Til 4 kannor brännevin tages et skålpund anis, samt 8 lod fänkål. Warg 657 (1755). 2NF (1908).
3) (†) elliptiskt för FÄNKÅLS-BRÄNNVIN. Då Bischoff rann i hvardagslag, / Då trodde visst omöjligt jag, / At Kronans Fänkol denna dag / Mig så förträffligt skulle smaka. Lenngren (SVS) 2: 135 (1795).
Ssgr (till 1, 2): A (föga br.): FÄNKÅL-BRÄNNVIN, -FRÖ, -GRÄS, -KONFEKT, -OLJA, -ROT, -VATTEN, -ÄPPLE, se B.
B: FÄNKÅLS-BRÄNNVIN. (fänkål- 1756—1869. fänkåls- 1805 osv.) (i sht förr) med fänkål kryddat brännvin. HushBibl. 1756, s. 447. —
(jfr 2) -FRÖ. (fänkål- 1578—1727. fänkåls- 1578 osv.) [fsv. fänikal(s)frö] BOlavi 6 a (1578). Rosenstein BarnSjukd. 12 (1771). —
-GRÄS. (fänkål- c. 1645—1688. fänkåls- 1736) (†) fänkål (i bet. 1). IErici Colerus 2: 299 (c. 1645). Broocman Hush. 3: 17 (1736). —
-KONFEKT. (fänkål- 1546—1688) (förr) VittAH 8: 113 (i handl. fr. 1546). Stiernman Com. 4: 1081 (1688). —
-OLJA, r. l. f. (fänkål- 1688—1898. fänkåls- 1777 osv.) av fänkålens frukter beredd olja. Stiernman Com. 4: 1121 (1688). —
-ROT. (fänkål- c. 1645—1789. fänkåls- c. 1645 osv.) [fsv. fänikal(s)rot] rot av fänkål, förr ofta använd till medicinskt bruk. IErici Colerus 1: 151 (c. 1645). —
-VATTEN. (fänkål- 1578—1697. fänkåls- 1552 (: dessme fenekolssvatten) osv.) farm. ss. läkemedel användt vatten som beredes av fänkålens frukter l. fänkålsolja. HT 1900, s. 195 (1555). SvFarm. 35 (1901). —
-VIN. (förr) med fänkål kryddat vin. Linc. (1640). Kindblad (1870). —
-ÄPPLE. (fänkål- 1864. fänkåls- 1805 osv.) viss äppelsort som har smak av fänkål. Nordforss (1805). Eneroth Pom. 1: 106 (1864).

 

Spalt F 2119 band 9, 1926

Webbansvarig