| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FÖLJESLAG föl3jes~la2g, sbst.1, n., förr äv. FÖLJELAG, n.; best. -et; pl. (i bet. 3) =.
1) (†) abstr.: följande, ledsagande, följe (se d. o. 1); äv. bildl. Theres tienere, som udi theres fölgelag äre. Teitt Klag. 41 (1556). O! huru sellan, skeer at twå Lijk som i dagh / .. få giöra föllies Lagh, / Till Graffwen! Lucidor (SVS) 256 (1672). Evigt följeslag de med hvarannan svurit. Strand Tidsfördr. 1: 16 (1763).
2) (numera bl. ngn gg i starkt arkaiserande stil) sällskap (som åtföljer ngn); följe (se d. o. 2); äv. bildl. Affwund är Lyckones fölieslagh. Grubb 9 (1665; möjl. till FÖLJESLAG, sbst.2). Tå hans följeslag Maternus och Valerius reste til Trier, begaf han sig til Elsas. Spegel Kyrkoh. 2: 14 (1707). Hennes ångestrop mot himlen foro, / Af skräck för sig och för sitt följeslag. Kullberg Ariosto 1: 401 (1865). Eichhorn KonstH 124 (1881).
3) (†) sammankomst (av ett antal personer), sällskap. Är församblingen skyldigh bemälte Kyrckiopatron all heeder, wexel och wyrdnat, så at han hafwer thet förnemsta rumet i Kyrckian, såsom och uti andra sammankomster och fölieslagh. KOF II. 1: 301 (1659). —
Spalt F 2261 band 9, 1926