Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÖLJESLAGARE föl3je~ sla2gare, om person m.||(ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(fölgsl- c. 1638—1730. följesl- (fö(l)liesl-) 1672 osv. följessl- 1723)
Etymologi
[sannol. (i anslutning till andra personbeteckningar på -are) bildat till pl. best. följeslagarna av FÖLJESLAGE (jfr bildningar som DJÄKNARE, UNDERSÅTARE m. fl.). Ordet anslutes numera av språkkänslan i allm. till uttr. slå följe (se FÖLJE 1 c)]
person (djur) som åtföljer ngn (på en resa o. d.); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl., t. ex. om en man i förh. till hans hustru l. om en sak l. företeelse i förh. till ngt annat varmed den uppträder tillsammans. Schroderus Dict. 52 (c. 1638). När Froszan länge påstår med sine wahnlige fölieslagare, köld, hetta och swett, kan fuller intet annat skee, än ju the fijnaste ådrorne måste omsijder lijda meen. Linder Fross. 25 (1717). Mina föllieslagare kunna intet längre vänta uppå mig. Ehrenadler Tel. 1003 (1723). Min följeslagare .. nickade åt mig. Cederborgh OT 1: 48 (1814). Ett svenskt drag är lättsinnet, särskildt det ekonomiska lättsinnet — fattigdomens vanlige följeslagare. Schück (o. Warburg) LittH 1: 232 (1896). I denna del af den sydryska steppen rinna två floder, Ingul och Ingulets, den förra en biflod eller om man så vill en följeslagare till Bug, den senare till Dnjepr. Quennerstedt C12 2: 8 (1916). särsk.
a) (†) astr. drabant. Planeten Jupiters föllieslagare. Block MotalaStr. Dedik. 4 (1708). Alla Planeter med deras följeslagare eller Månar. VetAH 1754, s. 88.
b) (†) bärgv. Drummer, som följa gången till någon betydande längd i fält och på djup, kallas Följeslagare, eller Flycktingar, allenast de efter något svängande komma til gången tilbaka. Rinman 1: 736 (1788). —

 

Spalt F 2262 band 9, 1926

Webbansvarig