| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRAKTLIG förak4tlig l. fœr-, i Sveal. äv. 032, l. (numera knappast br.) -AKTELIG -ak4telig, i Sveal. äv. 0302, adj. -are. adv. -A (†, OPetri Eedh. B 2 b (1539), LexTrip. (1742)), -EN (†, GR 17: 348 (1545), Björkman (1889; med hänv. till -ligt)), -T (Brenner Dikt. 1: 115 (1694) osv.).
1) (†) ringaktad, föraktad; om person äv.: som är föremål för smädelse l. förtal, illa beryktad, vanryktad; om sak äv.: neslig, skamlig; i sht om sak äv. övergående i bet.: ringa, obetydlig, oansenlig; i sistnämnda bet. möjligen delvis utgående från o. stundom ej skarpt skilt från 3. Christus är nw så föractelig worden at man wel törss försweria, bespotta och begabba honom. OPetri Eedh. B 3 b (1539). The lemmar .. ther Gudh besynnerliga hade lagdt sijn welsignelse vppå, til menniskiones förökelse, äre nw förachtelige wordne. Dens. MenSkap. 27 (c. 1540). Små och förachtlige städer. Gustaf II Adolf 150 (1617). Aff alle Ståndh är (på Ceylon) inthet så förachteligit som Smeder. Kiöping Resa 86 (1667). Små föraktelige Orsaker. Dalin Arg. 1: nr 7, s. 7 (1733). Ps. 1819, 5: 1.
2) som innebär l. visar l. röjer förakt, föraktfull; förr äv.: smädlig, skymflig; i sht om ord l. uttryck, min l. åtbörd o. d.; ss. adv.: med förakt, föraktfullt, förr äv.: smädligt, på ett smädligt l. skymfligt sätt, hädiskt, fräckt. En föraktlig uppsyn, blick. Tala föraktligt om ngn l. ngt. Tu haffuer borttkastat reddhoghan och talar förachteligha för Gudhi. Job 15: 4 (Bib. 1541). Sådane förthretlige ord och förachteligitt backtaal. GR 21: 222 (1550). (Han) gaf .. et löijeligit och förachteligit swar. Schroderus Sleid. 77 (1610). Ohöfviska och förachteliga ord, eller åthäfvor. MB 60: 6 (Lag 1734). Åt bondesonen, (sade han föraktligt) / jag kunnat Ingborg ge. Tegnér (WB) 5: 52 (1824). Lugnt och nästan föraktligt leende skred hon ut på gatan. Hallström Than. 48 (1900).
a) om person l. om ngns karaktär l. handlingssätt o. d.: för vilken l. vilket man (av moraliska skäl) måste hysa förakt l. ovilja l. avsky, låg, usel, simpel, lumpen, vanhedrande, ömklig, eländig. En föraktlig gärning, ett föraktligt leverne. Han hade sjelf gjort sig genom sina dårskaper föraktelig. Mörk Th. 3: 307 (1758); jfr 1. Kellgren 3: 210 (1793). Föraktelig fruktan. Adlerbeth Æn. 40 (1804). Föraktlig är den, som säljer sin öfvertygelse för menniskogunst. Hagberg Pred. 5: 194 (1819). Rudin Afskedsst. 10 (1900).
b) om sak (ngn gg om person): obetydlig, ringa, oansenlig, värdelös; jfr 1; numera bl. i nekad sats: som icke är att förakta l. icke bör underskattas l. förbises o. d., ganska avsevärd l. betydande l. värdefull o. d. Föregifwer någen, then helige Smörjelsen .. förachteligh och skadeligh. Schroderus Os. III. 2: 131 (1635). (Kristianopel är) icke en föraktelig fästning. HSH 6: 158 (1658). Östergötland har .. ammat upp en icke föraktlig industri. Höjer Sv. 2: 4 (1875). Själf var min far en icke föraktlig landskapsmålare. De Geer Minn. 1: 1 (1892).
2) (föga br.) till 3 a. Boëthius Sedel. 268 (1807). Föraktlighet .. i uppförandet. Lindfors (1815). Otacksamhetens föraktlighet. Börjesson C12 75 (1858).
Spalt F 2347 band 9, 1927