| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRE- ssgr (forts.):
(I 7) -GÅVA. [jfr t. vorgabe] (†) gåva som erhålles i förväg; särsk. om gåva som bruden erhöll före giftermålet. PJGothus Os. 401 (1603). Föregåfuor och trolofningz gåfuor och brudstugu hielp hörer henne enskijlt til at behålla. Murenius AV 193 (1649). —
(I 7) -GÄNGARE. [efter t. vorgänger] (†) föregångare (se d. o. 3). Murray PVetA 1794, s. 101. De mynt, hvilka hans närmaste föregängare låtit prägla. Brunius SkK 631 (1850). —
-GÖRA. (†)
2) till I 7: göra ngt förut; anträffat bl. i p. pf. Föregiordt och efftertänckt, / Dhet haar mången dåre kränckt. Grubb 235 (1665). Hamb. (1700). —
-HAV. (†) vbalsbst. till FÖRE-HAVA 3: förehavande (se d. o. 2). Seden the sitt förehaff medt Össell beschaffet (dvs. fullbordat) haffve. GR 29: 3 (1559). —
1) (†) hava (ngn) fram; skaffa l. föra fram (ngn); särsk.: hava l. framföra (ngn) inför rätta, i förhör o. d. Alla skola hielpa til att vpspana och förehafwa böhnhåsar och drifftekarlar. BtÅboH I. 2: 172 (1625). Under sidst påstående tingh, som han åter under alfvarsampt förhör förehades. VDAkt. 1684, nr 245. Svedelius i SAH 46: 348 (1870).
2) (†) förehålla (ngn ngt). Då iag .. förehafft mannen sin fel, och han lofvat at ändra sit hastiga sinne. VDAkt. 1725, nr 507.
3) (i skriftspr.) hava (ngt) för sig, hava (ngt) i värket l. för händer, syssla med, vara sysselsatt med, vara i färd med, hålla på med (ngt), vara upptagen med, företaga sig (ngt); förrätta; begå; förr äv.: utöva (ett ämbete o. d.); ofta i pass. GR 13: 7 (1540). Gudh .. biuder och befaler, thet vij .. intet annat synnerligit på .. (vilodagen) förehafve .. ähn höre hans helige ord. Därs. 24: 468 (1554). Jag var alldeles främmande för hvad som förehades i afsikt att åstadkomma en (ministärförändring). De Geer Minn. 2: 143 (1892). särsk.
a) hava (en fråga, ett ärende l. mål o. d.) under debatt l. behandling, behandla (ngt); i sht i pass.; förr äv. i uttr. förehava om ngt, överlägga om ngt. 2RARP 4: 60 (1726). Mig är berättat, at Ständerne förehaft om Bibelns förbättring med en ricktigare öfversättning. Höpken 1: 418 (1772). Insända listor på förehafde mål. SFS 1832, s. 10. Saken förehades i går i statsrådet. Björkman (1889).
b) (†) i p. pr. med pass. bet.: som man har för händer l. håller på med l. är i färd med, som man sysslar med, som man utför l. utövar; stundom övergående i bet.: föreliggande. GR 18: 246 (1547). J sitt förehaffuande Kall och Embete. PPGothus Und. I 2 b (1590). Vincentius Gallus, en Historieskribent, .. then wij offta i förehafwande Historia hafwe indragit. Schroderus Os. 2: 713 (1635). Boëthius Kant 14 (1797).
4) (i skriftspr.; numera föga br.) hava i sinnet (att göra ngt), vara betänkt på (ngt), planera, ämna göra (ngt). Psalt. 66: 18 (Bib. 1541). Hwad anslege the förehaffwe. GR 14: 205 (1542). (Gustav Vasa beskylldes att han) förehade att gå i fremmande giftermål. Strinnholm Vas. 3: 91 (1823). Berndtson (1880). särsk. (†) i p. pr. med pass. bet.: som man har i sinnet att göra, påtänkt, planlagd, planerad. GR 29: 747 (1560). HSH 5: 43 (1617). Mitt förehafvande giftermål. Humbla Landcr. 109 (1740).
5) (†) sätta (ngn) framför l. högre än (ngn); jfr FÖRE- I 6. Männerna .. förehafwas gemeenlighen qwinnorna vthi .. witnesbyrd. Girs Edelh. D 5 a (1627). —
-HAVANDE, n.; best. -et; pl. -en ((†) = 1549—1792; -er 1542—1838). (i skriftspr.) vbalsbst. till FÖRE-HAVA; i sht i konkretare anv.
1) (†) till FÖRE-HAVA 2: påstående; beskyllning. Samme löse folck förmerckie, att .. the .. medt sådana theris obegrundede, hedzske och oförtiente förehaffuende icke beståå. GR 17: 626 (1545). Schroderus Os. 2: 543 (1635).
2) till FÖRE-HAVA 3; i sht konkretare: det som man har för händer, som man har för sig l. är upptagen med, som man håller på med (att göra); förr äv.: företag. Krig och andre farlige förehafwender. GR 14: 373 (1542). SFS 1920, s. 2360. särsk.
a) (†) utövande (av ett ämbete o. d.). Förläna styrkia uthi sitt höga embetes förehafuande. OxBr. 3: 502 (1638).
b) (föga br.) till FÖRE-HAVA 3 a: (ett ärendes) behandling. Att Consistorium vill förordna någon dess fullmägtig .. som vid denna saks förehafvande är tillstädes. KalmarDP 1759, s. 6.
c) (†) övergående i bet.: det som man har att utföra l. sysselsätta sig med, uppgift. Om alle slijke enkannerlige Skärmützlar här at förtälja, är icke mitt Förehafwande. Schroderus Os. III. 2: 357 (1635). Man är inthet tijt kommen att föra trätor .., uthan förehafwandet war att öfwerläggia Kongl. Maij:tz proposition. RARP 6: 115 (1657). Dalin Hist. 1: 612 (1747).
d) (†) ngt som man har utfört; tilltag, värk. Är thetta icke hans förehafwande; utan nogra andra arga skalkar hafwa kommit thetta til wäga. Verelius Götr. 221 (1664).
a) (†) i uttr. vara i förehavande att göra ngt, hava för avsikt att göra ngt, ämna göra ngt. GR 26: 469 (1556).
b) (numera föga br.) konkretare: det som man har i sinnet att göra; avsikt, plan. Svart G1 16 (1561). Ingjald öfvergaf då sitt förehafvande att med härsmagt kufva Granmar. Schlyter JurAfh. 2: 96 (1835, 1879). WoH (1904). särsk. (†) i uttr. förehavanden på ngt, planer på l. mot ngt. Tillvinna sig bistånd .. i sina förehafvanden på Italien. Strinnholm Hist. 3: 534 (1848). —
(I 7) -HUGSAN. [jfr FÖR-HUGSAN] (†) förtänksamhet, omtanke. Spegel 185 (1712). Öfverhetens förehugsan (är) .. af nöden, hvad skatten ock jordbrukets pålagor vidkommer. Wrede PVetA 1743, s. 23. Weste (1807; angivet ss. mindre br. o. med hänv. till omtanka).
Spalt F 2544 band 9, 1927