Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRHAND fö3r~han2d l. fœ3r~, vard. stundom ~han2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[liksom d. forhaand efter t. vor(der)hand; jfr holl. voorhand; jfr FÖR- I 1 e]
1) spelt. i fråga om kortspel; jfr BAK-HAND 3, EFTER-HAND 1, MELLAN-HAND.
a) om det förhållande att ngn är i tur att börja spelet l. bjuda l. spela (ut) sitt kort före de andra medspelande (l. före ngn av dem) l. om den plats som intages av en sådan spelare; jfr UTSPEL. Sitta i förhand. Ha förhand(en). Få förhanden. Dra(ga) om förhanden. Serenius Hh 3 a (1734). Han har .. passat .. i förhand. Almqvist Amor. 281 (1822, 1839). Hagdahl Fråga 33 (1883).
b) om den spelare som sitter i förhand l. de kort som spelas i förhand. En god, stark, dålig förhand. Düben Talism. 6: 9 (1818). Förhanden aftager den till honom lagda leken. Lundequist KonstenSpela 3: 5 (1849). Engström 1Bok 45 (1905).
2) i bildl. o. överförda anv.
a) sjöt. i uttr. (vara o. d.) i förhand, användt om den (l. dem) som vid ett arbete är(o) främst o. leder (leda) arbetet; särsk. vid halning av ett tåg o. d. om den (l. dem) som befinner (befinna) sig närmast beläggningsstället (för att i rätt tid stoppa o. belägga); komma i förhand, vid halning av en ända förflytta sig från ”sladden” närmare ändans ledarblock. Boström Tackl. 5 (1840). NF 5: 681 (1882). Backskorporalen skall vara ”i förhand” vid alla arbeten på backen. Wrangel SvFlBok 352 (1898). GHT 1905, nr 197 B, s. 3.
b) i uttr. som beteckna att ngn har l. skaffar sig en fördel framför l. över ngn o. d. l. går ngn i förväg l. ”kommer ngn i förköp” o. d. Serenius Z 1 b (1734). Ljunggren SAOB 18 (1904). Ej utan oro förmärkte teologerna att de tre andra fakulteterna voro i det närmaste färdiga att gå till Kungs och sålunda komma i förhand. Annerstedt Rudbeck Bref cxcii (1905).
c) i uttr. på l. (numera föga br.) i förhand, förut, (redan) i förväg. Bestämma, överenskomma ngt på förhand. På förhand kunna bedöma, ha reda på, (få) veta, kunna säga ngt. Glädja sig åt ngt på förhand. Underrätta ngn på förhand. AdP 1789, s. 51. Jag lofvar intet på förhand. Stagnelius (SVS) 3: 218 (c. 1815). De anklagade hade redan i förhand fått sin dom. Kolmodin Liv. 2: 174 (1832). Allt .. var på förhand tillrättalagt. Nilsson FestdVard. 192 (1925). — särsk. (mindre br.) övergående i bet.: i förskott. Begära betalning i förhand. Möller (1807). Auerbach (1908).
Ssgr (i allm. till 2 c): FÖRHANDS-BUD. särsk. spelt. till 1 a. —
-BUKT. sjöt. (den) del av en ankarkätting l. ett ankartåg som före ankring uppskjutes på däck (akter om beting l. bråspel) för att underlätta kättingens l. tågets jämna löpande, till dess ankaret når botten. Lavén Sjövet. 50 (1853). —
-DISKUSSION. (i sht i skriftspr.) Förhandsdiskussionen i tidningarna har .. pekat på greve R. H. som den främsta kandidaten (till talmansposten). DN 1922, nr 6, s. 1. —
(2 a) -ELDARE. sjöt. o. sjömil. eldarförman. SD(L) 1893, nr 287, s. 8. —
(2 a) -KARL. sjöt. o. sjömil. jfr -MAN. Gynther Förf. 3: 411 (i handl. fr. 1837). Wrangel SvFlBok 357 (1898). —
-KÄNNEDOM~200 l. ~102. (i sht i skriftspr.) Bjurman Poe 401 (1916). —
(2 a) -MAN. sjöt. o. sjömil. jfr -KARL. Samtiden 1874, s. 499. PT 1911, nr 221 A, s. 2. —
-RÄTT. (i skriftspr., mindre br.) prioritetsrätt, företrädesrätt. Wägner KvOron 71 (1919). —
-STOPPARE. sjöt. framför betingen befintlig, i däcket fäst kort kätting l. grov tågstump, i den fria ändan försedd med en s. k. sliphake l. ett surrningståg varmed den fästes vid ankarkättingen o. sålunda stoppar denna. Ekelöf Skeppsm. 108 (1881). —
-UPPLYSNING~020. (i sht i skriftspr.) PT 1915, nr 74 A, s. 3. —
-UTFÄSTELSE~0200. (i sht i skriftspr.) Upsala 1920, nr 236, s. 3. —
-UTTALANDE~0200. (i sht i skriftspr.) VL 1906, nr 284 A, s. 2. —
-VIS, adv. (mindre br.) på förhand. SthmFig. 1846, s. 322. SvD 1920, nr 63, s. 7.

 

Spalt F 2733 band 9, 1927

Webbansvarig