| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRHINDERLIG, adj.; adv. -IT (GlTer. (: -liget), Humbla).
(†)
1) som hindrar l. söker hindra ngn l. ngt; hinderlig. (Lat.) Obstinate (sv.) fför hinderliget. GlTer. 7 (c. 1550). Vara någon förhinderlig i sit förehafvande. Möller (1745; under achoppement). Heinrich (1814).
2) med abstr. huvudord: utsatt för hinder, som hindras; besvärlig, mödosam; i uttr. som göra (ngt) förhinderligt resp. falla förhinderligt. Officerarne .. skulle (icke) hafwa mehra bagage, än som de borde, emedan det myckna bagaget giorde wår march mycket förhinderlig. KKD 1: 164 (1708). Humbla Landcr. 225 (1740).
Spalt F 2743 band 9, 1927