| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRHJÄLPA förjäl4pa l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förhje´lpa Weste; förjä`llpa Dalin), v. -er, -te, -t, -t; se för övr. HJÄLPA. vbalsbst. -ANDE; jfr FÖRHJÄLP (se avledn.).
1) (i skriftspr.; numera föga br., se dock a) hjälpa (ngn); vara (ngn) behjälplig. Dhå wele wij gerne forhielpe honum, thet beste wij kwnne. GR 12: 236 (1539). Detta attentat mot konungakronan skall dock främst vara ägnat att förhjälpa demagogerna i det fortsatta förhalandet av försvarsfrågans lösning. Hedin TalUngdemokr. 116 (1914). — särsk.
a) (fullt br. i skriftspr.) i förb. med av prep. (särsk. till l. på, äv. från, förr äv. av) inledd bestämning angivande ngt som man hjälper ngn l. ngt att uppnå l. erhålla resp. komma bort från l. bliva kvitt o. d. l. som man styr om att ngn l. ngt uppnår osv.; äv. (numera mindre br.) i fråga om hjälp att komma någonstädes hän. Förhjälpa ngn till en syssla. Förhielpe wåre trogne Vndersåter till all thenn deel the kunne finnes haffwe rätt och skääl till. GR 16: 644 (1544). Så ville jagh vell utij en hast förhielpa dem ifrån hus och godz. OxBr. 6: 7 (1626; ironiskt). På den lilla reskassa, hvilken skolat förhjälpa honom till Vesterås, hade han gjort ände. Snoilsky i 3SAH 9: 22 (1894). Jag vill .. göra ett försök att .. förhjälpa våra danslekar till det beaktande som de förtjäna bland våra folkminnen. Nilsson FestdVard. 84 (1925). (†) Dhå wele wij gerne forhielpe huar fatig man till rette när thet for oss clagat bliffuer. GR 12: 148 (1539). — jfr ÅTER-FÖRHJÄLPA.
b) i förb. med inf., i uttr. förhjälpa ngn l. ngt att (erhålla l. undgå l. bliva, förr äv. uträtta ngt); förr äv. utan utsatt inf.-märke. Befalendes wåre Befalningzmenn .., att the .. förhielpe wårt Clerckerij .. sådane wår påbudt och befalning fulborde och fulfölie. GR 16: 382 (1544). Hvi skulle jag förhjälpa dig, att undgå ditt hårda öde? Lagerlöf Drottn. 76 (1899).
c) utan utsatt obj., i konstruktioner som förhjälpa att l. därtill att (ngt sker osv.), göra sitt till för att l. medvärka till att l. arbeta för att (ngt sker osv.). Förhielpendes och förskaffendes, att honom .. motthe skee och wederfares szå mykit szom skäl och rätt är. GR 16: 90 (1544). Gud befaller, att vi skola .. förhjelpa dertill, att vår nästas .. näring må förkofras och beskyddas. Kat. 1878, nr 61.
2) (†) med såväl direkt som indirekt obj.: hjälpa (ngn) att erhålla (ngt); förskaffa l. försträcka (ngn ngt). GR 17: 20 (1545). Att förhielpa hans creditorer en deel af sin betalning här i Finlandh. AOxenstierna 2: 268 (1616). Men deer E. N. täckttes förhiälpa balbereren några penningar at inkiöpa något medicamentt till deeras siukdom och krankhetter. OxBr. 9: 577 (1627). VDAkt. 1702, nr 93.
3) (†) i förb. med prep. med, närmande sig l. övergående i bet.: begåva (ngn) med (ngt), förse (ngn) med (ngt), tilldela l. giva (ngn ngt). Flere gode männ aff adelen ther uthi Findland .. som vij medh rijksens förläningar nådeligen förhulpitt hafve. GR 23: 162 (1552). Och bidie ödmiuckeligen, eders höghwyrdigheet behagade .. oss medh een annen prästman förhielpa. VDAkt. 1678, nr 181. (Han) anhåller at med jämgod bestälning vid något annat Regemente blifva förhulpen. 2RARP 4: 89 (1726).
4) (†) refl.: reda sig, hjälpa sig. Hälst man waret obligerat så långh tijdh sig förhielpa och betiena medh Een så gammall måhlbräckt man (till kaplan). VDAkt. 1700, nr 65 (1699).
FÖRHJÄLPLIG l. FÖRHJÄLPELIG, adj. (†) i uttr. vara ngn förhjälp(e)lig till ngt, hjälpa ngn att erhålla ngt, förhjälpa ngn till ngt. Att E. H. wille mijn mågh Faxelium till någon Lectoratum, som nu kunde wara eller snart löös blifwa, förhielplige wara. Hagström Herdam. 4: 226 (cit. fr. 1645). VDAkt. 1722, nr 318.
Spalt F 2745 band 9, 1927