| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
a) [efter eng. mimicry] zool. hos vissa djur, om det förhållande att ett djur till färg l. form l. bådadera liknar omgivningen l. ett livlöst föremål (l. ett annat djur), varigm det skyddas mot sina naturliga fiender; äv. konkretare, om ifrågavarande färg l. form; skyddande likhet; särsk. i uttr. skyddande förklädnad. Om ”förklädnad” och andra inom djurriket förekommande former af ”skyddande likhet” efter Alfred R. Wallace. UVTF 7 (1874; i titeln). Agardh LinnéArt. 74 (1885). HeimdFolkskr. 72: 36 (1901). i överförd anv., i fråga om mänskliga förh. Wieselgren Bild. 184 (1889). Professionella tiggare, som begagna skosnörena och tändsticksaskarna som skyddande förklädnad, för att icke polisen skall lägga vantarna på dem. Vallentin London 375 (1912).
b) bildl.; jfr FÖR-KLÄDA 2. Tegnér (WB) 7: 128 (1832). De nordiska korstågen .. (voro) föga annat .. än vikingatåg under kristen förklädnad. NF 17: 966 (1893). Han lät .. omsider förklädnaden falla och visade sig som ifrig katolik. Hagström Herdam. 4: 313 (1901). —
-KLÄDNING040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). vbalsbst. till FÖR-KLÄDA 1: utklädning; maskering; äv. konkret: dräkt varmed ngn är förklädd; mask; jfr FÖR-KLÄDNAD. Lind (1738). Fördölja sig der, under någon förklädning. Ekelund Fielding 381 (1765). Den drägt jag bär är en förklädning — / Den tillhör ej mitt kön. Dahlgren Calderon 23 (1858). särsk.
a) (†) om maskeradtillställning o. d. I afton hålles en liten förklädning, där jag .. måste assistera. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 116 (1696). Livijn 1: 278 (1817).
b) bildl.; jfr FÖR-KLÄDA 2. Leopold 5: 334 (c. 1804). Förlåt, att jag utan förklädning, / Yppar förhatliga sanningar! Adlerbeth Æn. 316 (1804). —
(II 1 a γ) -KLÄMMA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. [jfr t. verklemmen]
1) (†) i pass. med intr. bet., om hjärtat: bliva beklämd, hoppressas, hopsnöras. Hans hjerta .. vill .. ”förklämmas” öfver de fattiga barn, som hungrande ligga på gatan. BL 12: 277 (cit. fr. 1645).
2) klämma (ngt) fördärvat; nästan bl. i p. pf. (Han hade) fått sin ena tumme nära förklämd. Knorring Skizz. II. 2: 273 (1845). —
(II 3 med anm. sp. 2318) -KNAPPA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning. [efter t. verknappen; jfr KNAPP, adj., o. KNAPPA, v.]
1) (numera föga br.; se dock slutet) göra (ngt) knappare, knappa in på; avknappa; förminska; inskränka. Det uppenbarade ordets föreskrift, den honom ej må tillåtas att hvarken utvidga eller förknappa. Ödmann StrFörs. II. 1: 183 (1803). Poesiens område förknappades allt mer och mer. Geijer I. 5: 18 (1810). (Rydqvist) önskade .. en förknappning vid upptagande och behandling af dels afledningar, dels sammansättningar (i SAOB). Ljunggren SAHist. 2: 440 (1886). särsk. (fullt br.) i fråga om inknappning av matranson l. sänkning av levnadsstandard o. d. Sätta l. ställa ngn på förknappning. DageSpisnOrdn. 9/4 1743. Hon förstod konsten at lefva på förknapning. Bergeström IndBref 231 (1770). Våra utblottade magasiner hafva .. tvingat mig att förknappa soldatens portion ifrån 2 skålp. till ett skålp. bröd. LBPeyron (1809) hos Hjelt Medicinalv. 3: 312. (Uppstudsig fånge) må .. straffas: .. genom förknappning af vanliga fångkosten på viss tid. AB 1845, nr 86, s. 2. En förknappad diet. Löwegren Hippokr. 1: 4 (1909). jfr KOST-FÖRKNAPPNING.
2) (†) vid förknappning av matranson o. d. avdraga l. indraga (viss del). (Jag) förknappade .. en tredjedel af skeppsbrödet. Landell Bligh 28 (1795). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv., om det som vid förknappningen avdrages l. indrages. Dalin (1852).
Spalt F 2807 band 9, 1927