| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNAPP knap4, adj. -are ((†) superl. -est KKD 7: 153 (1707); -st BtHforsH 3: 111 (1683)). adv. -T; jfr KNAPPAST, KNAPPT.
A.
1) (†) trång; smal; särsk. i fråga om väg, passage, rum o. d.; ofta svårt att skilja från 2. Spegel 227 (1712). Almqvist Lad. 8 (1840; om bås i ladugård). De .. knappa stigarne. Bremer GVerld. 1: 71 (1860). På hvardera sidan om den knappa vägen. Cygnæus 3: 241 (1861). Sturzen-Becker 6: 158 (1868). Anm. Här angivna bet. kan också uppfattas ss. sekundärt utvecklad ur bet. 2.
2) så beskaffad att den l. det bl. nätt o. jämnt l. icke riktigt väl förslår l. räcker till (för visst syfte), som föreligger i (ytterst) ringa grad; särsk. i fråga om omfång, utsträckning (i rum l. tid), mängd, myckenhet o. d.; särsk. i sådana uttr. som det är knappt om (vard. äv. med, förr äv. efter, till) ngt, det är icke fullt tillräckligt med, det är ondt om ngt. Ta till ngt för knappt. Det är knappt om utrymme, pänningmedel, livsmedel, folk osv. Förråden äro knappa. Lönen är knapp. Knappa tillgångar. Hålla ngn för knappt (i fråga om föda, underhåll o. d.). G1R 16: 162 (1544). Begynner her (i Västerås) bliffve flux knapt till fetalie. Därs. 26: 641 (1556). Ringa wisthws giör knapp thäring. Grubb 688 (1665). Knappa inkomster. HC11H 9: 44 (1697). Men alt som .. (folkmängden) blifver större, blir ock utrymet för hvar och en något knappare. VetAH 1769, s. 201. De lefde på menniskors barmhertighet och ett knappt understöd af fattigvården. Ekström Vandr. 11 (1871). Af svag eller knapp föda blir kroppen klen och sjuklig. Berlin Lrb. 14 (1876). Penningtillgången är för närvarande synnerligen knapp. VL 1907, nr 64 A, s. 2. Heckscher EoH 14 (1922). — särsk.
a) i fråga om måttsbestämningar: som icke går upp till det fulla; särsk. dels om mått l. vikt: nätt, ”snål”, dels (i sht med föregående l. efterföljande räkneord) ss. bestämning till ord som betecknar ett visst exakt l. mera ungefärligt mått: som är något mindre än det just angivna, icke full; äv. bildl. Det är två liter, knappt mått l. knappt mätt. Tre kilo, knapp vikt l. knappt vägt. Knappa tre kilo. Det är en knapp mil till staden. På knappa fem minuter var han åter. Det är en knapp halvtimme sedan han gick. Baazius Upp. 51 b (1629). Det är knappa femton månader sedan min salig man är död. Schröderheim Fjäsk. 17 (1791). Åh! det är inte stort, inalles knappa 100 Riksdaler. Stridsberg Friman 44 (1798). Fröding Guit. 109 (1891; bildl.). En knapp kopp risgryn. Montell Frun 67 (1898). — särsk. (numera föga br.) bildl., i uttr. med l. i knappaste mått (förr äv. måtta l. måtto), med (stor) sparsamhet, sparsamt; njuggt. Eneman Resa 1: 130 (1712). Ehuru alt hvad (av livsmedel) .. til fångs varit, med sparsamhet och i knappaste måtto utdelt blifvit (under belägringen). PH 6: 3805 (1755). Forssell i 3SAH 3: 395 (1888).
b) om upplysning, meddelande o. d.: icke uttömmande, ofullständig, knapphändig; jfr 7. Knappa notiser, upplysningar, underrättelser. Samtiden 1874, s. 577. Östergren (1930).
c) i uttr. vara i knappaste laget (jfr d β), vara i minsta l. nättaste laget. LfF 1902, s. 260. Konfirmationskostymen var i knappaste laget. Siwertz JoDr. 36 (1928). Anslagen ha varit i knappaste laget. SvD(A) 1933, nr 292, s. 10.
d) i vissa uttr. för att beteckna att ngt föreligger i minsta möjliga grad; särsk. i vissa adverbiella uttr.: nätt o. jämnt; jfr KNAPPAST 5, KNAPPT, adv. Det är knappt (att) han unnar sig några dagars vila under julen. Det var knappt nog att jag hann undan. Det var knapt att han fick gå i fred på gatorna. Sturzen-Becker 1: 18 (1845, 1861). Östergren (1930). — särsk.
α) [jfr d. med nap og nød, med nød og nap, med nød og næppe, t. mit genauer not] i uttr. med knapp (förr äv. knappa l. knappan) nöd, ngn gg äv. med knappaste nöd, med yttersta nöd; nätt o. jämnt. Eberhardt AllmH 3: 42 (1776). Wetterbergh Penning. 30 (1847). Med knapp nöd kommo Robertsson och hans folk i land. Dens. GNord 82 (1862). GHT 1896, nr 170 A, s. 2. Siwertz Sel. 1: 53 (1920).
β) i uttr. i knappaste laget (jfr c), med nätt nöd; just nätt o. jämnt; numera nästan bl. (vard., mindre br.) ss. tidsadverbial i sådana uttr. som hinna i knappaste laget, komma i knappaste laget o. d. Jag äger intet mera öfrigt af mitt lilla penninge-förråd, än det jag i knappaste laget behöfver til Paris. Säfström Banquer. I 3 a (1753). Söndagsmorgon fortsatte vi resan och hunno i knappaste laget om afton till Petersburg. Wallin Bref 29 (1841).
3) i fråga om levnadsvillkor, ekonomiska omständigheter o. d.: torftig, fattig; ”knal”, ”mager”, ”påver”; särsk. i uttr. leva knappt, leva inskränkt o. torftigt; äv. om tid som kännetecknas av otillräcklighet på förnödenheter, av torftighet, fattigdom o. d.: dålig. Leva under knappa villkor, i knappa omständigheter. De ha det ytterst knappt. Det är knappt för dem. Tiderna voro knappa. BraheBrevväxl. II. 1: 87 (1657). Schück VittA 2: 247 (i handl. fr. 1691). Som .. Bergsarbetarnes vilkor icke kunna vara annorledes än knappa, så framt tilvärkningen icke skal alt för mycket betungas (så osv.). Berch Hush. 212 (1747). Ingen härvarande Svensk har lefvat så knappt som jag. Leopold (SVS) II. 1: 180 (1784). Jag (var) ställd på en ganska knapp fot, ehuru många andra studenter nog hade det ännu knappare. De Geer Minn. 1: 41 (1892). OoB 1930, s. 142. — särsk. (†) i uttr. det går knappt för ngn l. det går ngn knappt, det är l. blir knappt (o. fattigt) för ngn. Horn Lefv. 36 (c. 1657). BraheBrevväxl. II. 1: 179 (1660).
4) (i sht i vitter stil) för att beteckna ngt ss. otillräckligt i sin utveckling, rörelse, funktion o. d.: svag, försvagad, sparsam o. d.; särsk. om ljussken, dager o. d. Runeberg 1: 97 (1832). Jag såg i det knappa månskenet hur han arbetade att simma i strömhvirflarna. Jolin Barnhusb. 208 (1849). I den knappa dagern invid det nedrökta fönstret. Fridholm Espina Marifl. 247 (1929). — särsk. (†) med. om puls l. andedräkt: svag; kort. Posten 1769, s. 1075. (Pulsen är) knapp då pulsslagen äro korta, och pulsådern nästan allsicke kännes mellan dem. Lovén Anv. 14 (1838).
5) [jfr t. knapper wind] sjöt. i fråga om vind som blåser så mycket emot att man nätt o. jämnt kan ligga upp mot det ställe dit man vill segla; i sht i uttr. segla knappt l. med knapp vind (förr äv. segla knapp vind); äv. i fråga om sådan vind som är för svag l. otillräcklig för segling i önskad riktning (jfr 2). HH 20: 173 (c. 1585). Vinden bleff mechta knapper, så att vij voro vthi en stoor liffzfahra. Gyllenius Diar. 57 (c. 1660). Dalman 30 (1765). Vi (stego) om bord den 19 Augusti .. Vinden var knapp, men ganska stark. Bremer Brev 1: 2 (1821). Smith (1916).
6) om person: avmätt, reserverad; äv. om framträdande, handlande o. d.: präglad av återhåll l. måttfullhet; särsk. om hälsning: snäv, kort. Knapp i sitt sätt. Hälsa knappt. Runeberg ESkr. 1: 214 (1832). Jane-Marie var knapp, tvungen, ovänlig. Bremer Grann. 1: 175 (1837). Hans rörelser voro förnämt knappa. Janson FörstaMänn. 173 (1906). SvD(A) 1929, nr 215, s. 6.
7) om framställning, yttrande o. d.: återhållsam, avmätt; särsk. om stil o. d.: som utan många ord återger det väsentliga; utan överflödiga drag; lakonisk; kärv; stram; äv. om färgbehandling vid konstnärlig reproduktion o. d. En knapp och saklig framställningskonst. En knapp färghållning. Äfven om orden någon gång voro knappa och hvassa, så var hjertat dock fullt af godhet och kärlek. Reuterdahl i 2SAH 26: 203 (1852). En fullständig omarbetning från den knappa energiska balladstilen till den breda episka. Sylwan (o. Bing) 1: 50 (1910). I några knappa repliker avteckna sig de olika figurerna livslevande. Böök 4Sekl. 39 (1928). GHT 1934, nr 29, s. 3.
8) (numera knappast br.) snål, sparsam; njugg; karg; särsk. i uttr. knapp på (förr äv. om) ngt, sparsam på ngt. OxBr. 3: 63 (1623). Iag ville så gärna, att han skulle på mina offta påminnelsser ej vara så knap om köttet. HT 1900, s. 61 (1713). En Hustru ,.. så knapp mot husfolket, at ingen ville vara i hennes tienst. Dalin Arg. 1: 243 (1733, 1754). Carlén Skjutsg. 46 (1869). Dalin Synon. 243 (1925). — särsk. (†) i uttr. det går knappt, det går sparsamt till. Bergv. 1: 817 (1647).
9) [jfr motsv. anv. i nor. dial. o. i nt.] (i vissa trakter, föga br.) om utseende o. d.: nätt. Det var hon som stod på tröskeln med ryggen mot mig, knapp och rund. Mattsson VSkr. 1: 116 (1908, 1915).
B.
10) [jfr motsv. anv. i sv., dan. o. nor. dial., ävensom i nt.; betydelseutvecklingen oklar] snabb, rask; numera bl. (i vissa trakter) i uttr. i en knapp vändning, i en hastig vändning. Bureus Suml. 24 (c. 1600). Har Gudh digh högt vpsatt, hantera Folck och Länder, / Lät see du är eij knapp, at knyta Pung och Händer. Achrelius Mor. B 2 a (c. 1690). Topelius Fält. 4: 507 (1864). Kuggis .. det hus, där de akademiska examina afläggas och där man i en knapp vändning kan råka att blifva ”kuggad”. Tegnér ElliptOrd 22 (1882).
-HÄNDIG, se d. o. —
(8) -HÄNDT, äv. -HÄND, p. adj. (†) snål, njugg; jfr KNÄPP-HÄNDT. Salberg Gr. 42 (1696). Niugg och knapphenter emot the fattiga. Swedberg Ungd. 177 (1709). Fernow Värmel. 699 (1779). ÖoL (1852; jämte -händig).
KNAPPHET, r. l. f. [jfr d. knaphed, t. knappheit]
1) till 2: otillräcklighet; i fråga om tid: korthet; särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. på, förr äv. om. RARP 2: 144 (1634). För lönernes knappheet skull. Schück VittA 2: 86 (i handl. fr. 1686). I anseende till tidens knaphet. Höpken 1: 50 (1756). (Stenbocks) underhåll indrogs helt och hållit, hans dagliga föda minskades till en oanständig knapphet. GLOxenstierna i 1SAH 3: 315 (1790, 1802). Missväxt eller krig .. och däraf följande knapphet på brödföda. StatsvT 1900, s. 3. Siwertz JoDr. 113 (1928). jfr KAPITAL-, PÄNNING-KNAPPHET m. fl. särsk. [efter fr. rareté; ss. nationalekonomisk term först användt av fransmannen LWalras († 1910)] nat.-ekon. om förhållandet att en nyttighet föreligger i viss begränsad mängd o. sålunda kräver hushållning o. ekonomisering. 2NF 18: 115 (1912). Sommarin EkonL 1: 71 (1915).
2) till 7: återhållsamhet, måttfullhet (i framställning, ord, uttryck o. d.); äv.: alltför strängt genomförd koncentrering, snävhet. Samtiden 1873, s. 571. Repliker af konstnärligt vällyckad knapphet. Hallström i 3SAH 24: 239 (1910). Enkelhet och knapphet i stilen. SvLittH 2: 317 (1919). jfr ORD-KNAPPHET.
3) (†) till 8: snålhet; sparsamhet; njugghet. AOxenstierna 1: 570 (1636). Swedberg Casa 433 (1723). Hans knapphet emot sitt folk. Weste FörslSAOB (1823).
Spalt K 1558 band 14, 1936