Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NAPP, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(napp 1635—1769. napper 1669—1677)
Etymologi
[fsv. napper; jfr sv. dial. napp(er), d. nap; besläktat med fsv. nappa, isl. hneppa, klämma (jfr NAPPA, v.). — Jfr KNAPP, adj., NAPPAST, NAPPT, NÄPP]
(†)
1) = KNAPP, adj. 2 d α; i uttr. med napp nöd, med knapp nöd. Jag kom med napp nöd undan. Ihre (1769).
2) snål, sparsam, njugg; jfr KNAPP, adj. 8. Schroderus Os. 1: 146 (1635). Osämian (mellan Sven o. hans hustru) kommer dher af .. att Swen ähr något napper. VDP 1669, s. 219. Napper naboo neekar, dhet man i nöd påpeekar. Törning 112 (1677).
Avledn. (†): NAPPHET, f. till 2: snålhet, sparsamhet. Schroderus Dict. 147 (c. 1635).

 

Spalt N 89 band 18, 1946

Webbansvarig