| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NAPPT, adv.
(†)
1) = KNAPP, adj. 3, i uttr. det går nappt för ngn, det är knappt (o. fattigt, ”knalt”) för ngn. Lind (1749; under kümmerlich).
2) = KNAPPAST 1. Napt har han på fötterna skoor. Messenius Blanck. 43 (1614). Wij, som än hafwe napt seedt fienden. Schroderus JMCr. 319 (1620). Stiernhielm Herc. 209 (1658, 1668).
3) = KNAPPAST 2. Messenius Disa 17 (1611). Skogekär Bärgbo Klag. C 2 a (c. 1632). Napt i något Kungerijk / Är funnitz något sinn hans (dvs. Kristiern II:s) Lijk (dvs. like). Olffson Christiern 6 (1644).
4) = KNAPPAST 3. Dion föregifwer, at napt en eller twå (av dem som voro med om jordbävningen i Antiokia 114 e. Kr.) thenne Plågan vndsluppo oförlammade. Schroderus Os. 1: 103 (1635).
Spalt N 95 band 18, 1946