| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NAPPAST, adv.
(†)
1) = KNAPPAST 1. Rudbeckius BootPred. C 3 a (1615, 1635). Att han nappast hade kläder till att skyla sitt lif uthi. ÄSvBiogr. 1—6: 45 (1617). The .. hinna .. nappast Uthrätta the saker som förefalla. Thyselius HdlLärov. 1: 126 (1624). Summan blef så stoor, / .. at man thet nappast troor. Spegel ÅPar. 11 (1711). Lind (1749).
2) = KNAPPAST 2. HT 1915, s. 95 (1629). Thet wete wij, at wår S(alig) Konung war så högt begoffuat aff Gudh, at hans lijke, är nappest i Werlden. Botvidi G2A A 4 b (1634). Rudbeck Atl. 2: 44 (1689).
3) vid grad-, storleks- l. måttsbestämningar: icke fullt, knappt, knappast (se d. o. 3). Jag swär wid then högste Eedh, at wij hafwe nappast tridieparten (av trupperna) igen. Widekindi G2A 186 (i handl. fr. 1613). Swedberg Schibb. 11 (1716).
4) = KNAPPAST 4. Tu war nappast .. tin koosz gången i gåår, tå han kom. Linc. (1640; under commodum). Han hade nappast hint från swärdet rosten stryka, / .. Förr än (osv.). Geisler Fägnet. C 2 b (1709; i bild).
5) i uttr. som nappast, nätt o. jämnt; knappt; jfr KNAPPAST 5. Konungens Foutar finge som nappast taladt twgh eller try ord medh .. (dalkarlarna) för än the bude them hugg. Svart G1 116 (1561). (Soldaterna blevo) in vthi Skantzen jaghadhe, then the som nappest förswara kunde. Schroderus Liv. 620 (1626). Swedberg Dödst. 15 (1711).
Spalt N 94 band 18, 1946