| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNAPPAST knap3as2t, adv.
1) i inskränkande anv.: i ytterst obetydlig grad l. utsträckning; med nätt nöd; nätt o. jämnt; (blott) med svårighet; svårligen; nästan icke, närapå icke; ofta svårt att skilja från 2; jfr KNAPPT 1. Knappast kunna stå på benen. Knappast kunna andas. Man såg knappast ärret efter operationen. Ordet är numera knappast brukligt. Han hade knappast någonsin hört ett så utmärkt föredrag. Broman Glys. 3: 640 (c. 1740). In trädde skalden. — Dörren knappast rymde / Den gamles majestätiska gestalt. Geijer I. 3: 197 (1811). Han kunde icke skilja råg och hvete, icke tall och gran, knappast ek och björk. De Geer Minn. 1: 33 (1892). Östergren (1930). — särsk. i uttr. knappast nog, nätt o. jämnt, med nätt nöd; knappt. Sturzen-Becker Krita 33 (1841).
2) med bibet. av förmodan l. tvekan: sannolikt icke, rimligtvis icke; icke gärna; stundom användt för att på ett modest l. reserverat sätt ge en sats, ett uttryck o. d. en (klart) nekande innebörd: icke just, icke precis; icke; säkert icke; ofta svårt att skilja från 1; jfr KNAPPT 2. Saken synes knappast värd en sådan uppoffring. Jag kan knappast tro att (osv.). Det skulle knappast förvåna mig, om (osv.). Jag anser knappast att han är tillräknelig. Han är knappast någon större begåvning. Går du ut i kväll? — Jag tror knappast det. Din man blir jag knappast, var Frithiofs svar, / är man för mig sjelf, som min fader var. Tegnér (WB) 5: 31 (1825). Agardh ThSkr. 1: 35 (1842, 1855). (Han) hade .. knappast förstått hela faran. Hallström Than. 47 (1900). Vad hon .. kände, vet jag inte, men jag är viss om att det knappast var något bittert i det. Dens. Händ. 23 (1927).
3) vid grad-, storleks- l. måttsbestämningar: icke fullt, knappt (se d. o. 3). Det är knappast femton grader i rummet. Knappast en vecka efter operationen var han på benen igen. Knappast tredjedelen av besättningen (på fartyget) räddades.
4) i förb. med konj. i en efterföljande sats, för att beteckna att, just som ngt skett, ngt annat omedelbart äger rum (ss. följd av l. i sammanhang med det förra); numera i sht i förb. med så i efterföljande sats l. med temporal bisats inledd av konj. då, förrän (ngn gg äv. när); jfr FÖRRÄN 1 b, KNAPPT 4. Till bron hann truppen knappast ned, / När högt på andra strandens vall en Rysk pluton sig spred. Runeberg 2: 53 (1846). Lagerlöf Holg. 1: 13 (1906). — särsk. (i sht i vitter stil) med den efterföljande satsens konj. utelämnad. Knappast ett löje kring läpparne far, / stå tårarne på våra kinder. Josephson SvRos. 81 (1888).
5) (numera bl. i Finl., föga br.) i uttr. som knappast, med nätt nöd, nätt o. jämnt; knappt; äv. i förbindelse med en bisats inledd av konj. innan, förrän: knappt .. förrän (jfr 4); jfr KNAPP, adj. 2 d. Hans resa proiecterades på 2 åhrs tijdh .. och 1000 Rdr hwart åhr, dher medh han som knappast har kunnat utkomma. Schück VittA 2: 449 (i handl. fr. 1691). UrFinlH 332 (1790). Den som snabbast var af brödraskaran, / Hann som knappast kasta krut i bössan, / .. / Innan (osv.). Runeberg 2: 137 (1831). Hultin BergshFinl. 114 (1896).
Spalt K 1563 band 14, 1936