Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÄPP näp4, adj. -are. adv. -T (se d. o.); äv. (i bet. 2) NÄPPE nä3pe2, adj. oböjl.
1) (†) knapp, knappt tillmätt; jfr NAPP, adj. 1. Gud .. beskärde Jacob och hans effterkommandom yppare, och Esau och hans effterkommandom näpare wilkor. Swedberg Ödn. 135 (1713). Lenæus Delsbo 19 (1736, 1764; om årsväxt).
2) [sv. dial. med näppe (näppa) nöd; jfr uttr. med näppe och nöd (se NÄPPE, sbst.), ävensom uttr. med napp nöd (se NAPP, adj. 1)] (mera tillf.) i uttr. med näpp l. näppe nöd, med nöd och näppe. Bergman Hancken 235 (1920: Med näppe nöd). Nådafors hade fått sina privilegier vid denna tidpunkt, men det hade skett med näpp nöd. Browallius Eldv. 129 (1945).
3) (†) sparsam, njugg, snål; jfr NAPP, adj. 2. LPetri Kr. 38 (1559). Min son war icke nepp wid then fattigha. Dens. Sir. 4: 1 (1561). Näpper spaar greymer (dvs. sannol. ”den lede”) nöther. SvOrds. B 7 a (1604). Näpper Naboa nekar, / Thet hans wen i nöden påpekar. Rudbeckius InsPuer. B 6 a (1624). Möller (1755).
NÄPPHET, f. (†) till 3: sparsamhet, snålhet, girighet. RA I. 1: 622 (1553). Girugheet och näppheet moot then fattigha. PErici Musæus 4: 63 b (1582). Balck Musæus V 1 a (1596).
Spalt N 1037 band 18, 1948