| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRMODNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(†) vbalsbst. till FÖRMODA.
1) [efter d. formodning] = FÖRMODAN 1; nästan bl. i pl.: förmodanden. Et visst facit af troliga förmodningar. LBÄ 1: 20 (1797). Sjelf hade han sina egna förmodningar öfver föremålet. Bremer Hem. 1: 212 (1839). Levertin Stud. 106 (1888).
2) i uttr. som hava förmodning på ngt, vänta ngt; det är förmodning att (osv.), det kan väntas att (osv.), det finns utsikt för att (osv.); jfr FÖRMODA 3 o. 4. Om de icke oppå H. F. N:des Herttigh Carll Philipz ankomst förmodningh hade. OxBr. 5: 8 (1612). Så war och .. föga eller ingen förmodning, at (osv.). Widekindi KrijgH 828 (1671).
Spalt F 2952 band 9, 1927