| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRMÄTEN förmä4ten l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förmä´ten Weste; förmä`t’n Dalin), p. adj. -tet; -tne, -tna; -tnare ((†) förmätene, sg. best. m. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668)). adv. FÖRMÄTET.
(i sht i högre stil) som utmärker sig för l. vittnar om l. är uttryck för anspråksfullhet l. överskattning av egen förmåga, anspråksfull, övermodig; alltför djärv l. (själv)säker, överdådig; förr äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: oblyg, fräck, oförskämd, dels: som överskattar sitt eget värde, högfärdig, högdragen, överlägsen, ”förnäm”, ”stursk”. Vara nog förmäten att göra ngt (förr äv. vara förmäten till att göra ngt). Förmätna anspråk. I förmätet trots. Sigfridi G 2 b (1619). Du förmätene Sälle, / Hwad drijstar du dig göra? Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Stå til swars för sitt förmätna Thal. AntecknSaml. 225 (1684). The förmätna och storsinta tornresare (vid Babel). Swedberg Schibb. a 2 b (1716). Medgången gör honom intet förmäten, motgången intet nederslagen. Dalin Vitt. I. 1: 27 (1744). Det är förmätet af mig att vilja jemföra två så stora förtjenster. Tegnér (WB) 1: 309 (1804). En hop förnäma ansigten med förmätna och förnäma miner. HistLittStud. 1: 332 (i handl. fr. 1822). Hvad .. (Gud) bjuder är så mycket, att den förmätnaste måste vara nöjd dermed. Thomander Pred. 1: 247 (1849). Den .. icke ovanliga men förmätna tron, att den konventionella moralen icke är bindande för dem, som i viss mån stå öfver den öfriga mänskligheten. De Geer Minn. 1: 208 (1892). — särsk.
a) med bestämning angivande orsak; numera bl. i uttr. förmäten över (förr äv. av) ngt, övermodig l. högfärdig på grund av ngt. Them (dvs. de onda) sändes ingen plåga til; / Thesz blifwa the förmätne. Ps. 1695, 72: 4. En Petit-Maitre .. är et tvåfotadt diur, skapadt som en menniskia, .. förmätit af ingen ting. Dalin Arg. 2: 366 (1734, 1754). Botin Hem. 2: 23 (1756).
b) (†) i uttr. förmäten uppå ngt, alltför självsäkert litande på ngt. Lijkwäl skolom wij .. komma til honom medh goda förtröstning, icke förmätne vppå wåra werdigheet, vthan frimodige vppå Gvdz nådiga Löffte. PJGothus Luther ScrSent. Z 5 b (1597).
Spalt F 2984 band 9, 1927