| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) tekn. gm nitning nedstuka (ett bulthuvud o. d.); fastnita (ngt vid ngt), hopnita (delar av ett föremål o. d.); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om fog o. d. åstadkommen gm nitning. Deleen 238 (1836). Den ena af nämda bultar är upptill förnitad. De Ron o. Virgin I. 5—7: 73 (1887). Fogar, förnitningar och sammanskrufningar. TT 1898, K. s. 87. Därs. 1901, V. s. 14.
(I 2) -NJURE3~20. [jfr t. vorniere; efter nylat. pronephros] biol. om den första (sedermera tillbakabildade) njure som anlägges på embryonalstadiet hos vertebraterna. Wallengren (o. Hennig) 4: 57 (1913). —
(II 3) -NOBLA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ing. [till NOBEL, adj.] (mindre br.) göra nobel l. noblare; i sht i pass. i intr. bet.: bliva nobel l. noblare. (Faderns) ansigte hade tagit en förnoblad typ. Strindberg TjqvS 1: 5 (1886). —
(II 2 a) -NOLLA, v. -ade. [till NOLLA, sbst.] (†) göra (ngn) till ”en nolla”. Edla fann sig dagligen mer och mer förnollad, både i fadershemmet och i sällskaps-lifvet. Bremer Nina 128 (1835). Dens. Brev 2: 529 (1846). —
(II 3 c) -NORSKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning.
1) göra norsk, sätta en norsk prägel på (ngn l. ngt); i pass. med intr. bet.: bliva norsk, antaga en norsk prägel. NF 11: 1379 (1887). De halvt förnorskade fjällbygderna (i Jämtland under 1600-talet). Böök ResSv. 173 (1924).
(II A) -NOTLING, f. (-not- 1544—1612; -nodt- 1550. -ling 1550—1612; -lung 1544) [av mnt. vornotelinge, vbalsbst. till ett icke uppvisat vornotelen, motsv. ä. t. noteln, uppteckna, uppsätta (urkund, protokoll o. d.); ytterst av mlat. notula, urkund, skriftlig handling] (†) skriftligen uppsatt handling, (utkast till) protokoll, traktat o. d. GR 16: 181 (1544). (Konungen hade) låtit författa en förnotling på samma förbunds Artiklar, huru Honom syntes, at det kunde förnyat warda. Tegel E14 57 (1612). jfr FREDS-FÖRNOTLING.
Spalt F 3010 band 9, 1927