| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOLLA nol3a2, sbst.2, förr äv. NULLA, r. l. f., i bet. 1 e α f.||ig.; best. -an; pl. -or (OxBr. 1: 381 (1628) osv.) ((†, möjl. äv. att hänföra till sg. noll) -ar Hortulanus Rekn. B 3 b (1638), Lind (1749); -er Aurelius Räkn. D 3 a (1633), SvSaml. 2: 25 (1764)); äv. (numera bl. ngn gg tillf. i bet. 1 d, e) NOLL nol4, sbst.2, förr äv. NULL, n.; best. -et; pl. = (Söderman ExBook 71 (1679), PNvGedda (1795) hos CAEhrensvärd Brev 2: 427) ((†) -ar l. -er (se ovan)).
1) siffra som betecknar talet noll, siffran 0; äv. (mindre br.) om talet noll. HLRizanesander (1601) hos Dahlin MatVetH 61. De Nije första (siffrorna) äre bemärkiande Tahl, men 0 kallas ett noll, och betyder intet. Rålamb 1: 1 (1690). En oändlig summa af nollor gifver intet annat facit än noll. Melin JesuL 2: 122 (1843). Nilsson FestdVard. 208 (1925). — jfr DECIMAL-NOLL. — särsk.
a) (ngt vard.) om siffran noll på automattelefons fingerskiva; äv. i utvidgad anv., om avdelning på telefonstation dit signalen går, då denna siffra slås. Telefonisten på ”nollan”. UNT(A) 1945, nr 300, s. 10. Slå nollan. DN(B) 1946, nr 61, s. 2 (för namnanrop).
b) (†) i vissa bildl. uttr. som beteckna att (ngns) beräkningar slå fel. När Vi med tydand’ tal vår räkning tecknat fuller, / Så byter Gud den om med idel blinda nuller. Frese PoëtSambl. 35 (1728). VDAkt. 1746, nr 637.
c) (numera bl. tillf.) om figur som till formen överensstämmer med l. liknar en nolla, men icke betecknar talet noll. Samma Zirater af runda Noll äro brukade af Hamaizorna på deras Skiöldar, som (osv.). Rudbeck Atl. 3: 617 (1698). Fröberg Harm. 63 (1878).
d) (vard.) nollpunkt; nollstreck; jfr NOLL, räkneord b. Termometern står nu ett par grader över nollan. Hur pass öfver nollet känns / .. varmt. Fröding Reconval. 118 (c. 1908).
e) (utom i α o. β numera bl. tillf., i vitter stil) i jämförelse o. bildl., för att beteckna ngn l. ngt ss. obetydlig(t) l. värdelös(t) l. utan innehåll o. d.; i formen noll i ä. språkpr. ofta svårt att skilja från NOLL, adj. (o. pron.) 3 b. Effter Pauli lära, gälla wij så myckit såsom itt Null i Christendomen: Ty then Christna Kärleken är borto. Ekman Siönödzl. 190 (1680); jfr NOLL, adj. 3 b. Murberg FörslSAOB (1793). Samfundschefen .. som .. betraktar menniskorna såsom nollor endast existerande, för att med en enhet i spetsen allenast fylla ett stort tal. SvLitTidn. 1817, sp. 682. Ända in i Sveriges nyare historiska tid var .. (Norrland) ett obeskrifvet geografiskt blad, ett noll i statistikens tabeller. Oscar II 6: 265 (1895). särsk. (numera bl. nolla) (fullt br.)
α) om obetydlig l. oduglig person (som man icke behöver räkna med l. som ingen frågar efter); obetydlighet; nullitet; förr äv. om person som vill hålla sig i skymundan l. som saknar all djärvhet o. d. (Rangen är) En Sak, som heder giör: som skiälig skillnad gie’r; / Men blinda Nuller ock i spetzen ömsom ställer. Frese Pass. 37 (1728). Jag strök kring staden som et noll, / För björnar smög på alla håll. Lenngren (SVS) 2: 136 (1795); jfr NOLL, adj. 3 b slutet. (Ibland) fruktar (jag) ej det allra ringaste (när jag yttrar mig i tal o. skrift). Dessemellan, åter, är jag ett Noll, alldeles ett Noll. CJLAlmqvist (1838) i 2Saml. 12: 80; jfr NOLL, adj. 3 b slutet. (Thomander) skulle .. bli en nolla och ingenting kunna uträtta (i en på visst sätt sammansatt ministär). Liljecrona RiksdKul. 111 (1840). Beskedliga nollor. Grimberg VärldH 4: 151 (1930).
β) (vard., i sht i vissa trakter) i uttr. stå där som en nolla, stå handfallen l. göra en slät figur. MinnVg. 174 (1900). Möller SöderhSynd. 203 (1932).
2) (nolla) i utvidgad anv., om person l. ting som på ett l. annat sätt karakteriseras av talet l. siffran noll.
b) (†) om (sedel)mynt av valör vars sifferbeteckning slutar med en l. flera nollor; anträffat bl. i pl. Kan ni tills i morgon låna mig några nollor? Blanche Tafl. 187 (1845).
c) (om ä. förh.) om elev i förberedande klass närmast under första klassen. Den enda förberedande klassen, ”nollorna”, läste i ett av sovrummen (i flickpensionen). Linder Tid. 233 (1924).
Ssgr, se noll, räkneord, ssgr.
1) (i vard. fackspr.) till 1 (o. noll, räkneord); med avs. på kolumn o. d. (i formulär l. vid bokföring o. d.): utfylla med nollor l. med vågräta streck (betecknande noll enheter). HandHantv. Hantv. 2: 45 (1935).
2) el.-tekn. till 2 d (o. noll-ledning): förbinda (ngt) med det elektriska nätets jordade nolledning. 3NF 23: 286 (1937: Nollning). SvD(B) 1945, nr 292, s. 10.
Spalt N 631 band 18, 1947