| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRR fœr4, adv., prep. o. konj.; förr äv. FÖRRA, FÖRRE, adv.
I. adv.
1) om obestämd tid(punkt) i det förflutna: tidigare; förut; vid ett föregående tillfälle l. föregående tillfällen; tillförne; stundom: fordom, i äldre tid, i forna l. gamla tider. Jag hade aldrig träffat honom förr. Det är bra olika nu mot förr. Sådant har man väl sett (en gång) förr (vard.), det var väl ingenting nytt. GR 1: 21 (1521). Så legger nw bort j frå idher then gambla menniskion, ther j förra medh vmgingen. Ef. 4: 22 (NT 1526). Aldrigh hafuer iagh förra sedt / Sådant wara mz henne skedt. Asteropherus 19 (1609). Förr höldt vårt skippund 275 pund, men nu allenast 272. RP 6: 61 (1636). När den långa natten skymmer, / och menskan står vid grafvens dörr, / hur annorlunda då än förr / syns lifvet och dess små bekymmer. Tegnér (WB) 4: 30 (1822). Du himlens Herre! med oss var, / Som förr Du med oss varit har! CVAStrandberg 1: 39 (1844). Nu lofvade han bot och bättring och att allt skulle blifva oss emellan såsom förr. De Geer Minn. 1: 34 (1892). — jfr NÄST-FÖRR. — särsk.
a) (i sht vard.) i uttr. förr i världen, förr i tiden, fordom, i gamla l. forna tider; äv. (vard.) förr om åren, under tidigare år. Förr i verlden blefvo dråplige män belönte för sit arbete och sina gåfvor. Sahlstedt CritSaml. 76 (1759). Förr om åren hafva vi (skandinaver i Rom) varit ända till 70 personer ibland (som firat julen tillsammans). ELundgren (1848) hos Nordensvan Lundgren 133. Förr i tiden, när icke många böcker voro spridda, var det naturligt att man läste vad man händelsevis .. kom över. Larsson Bildn. 26 (1908).
b) (†) i uttr. dagen, året (näst) förr o. d., (närmast) föregående dag, dagen förut, dagen innan osv. Murenius AV 322 (1656). Dagen näst förr. Kyrkol. 18: 5 (1686). Livin Kyrk. 134 (1781).
c) (†) övergående i bet.: i förväg, redan förut. Söka Däns Fördärf, som nog ä’ Förr bedröfwa’. Börk Darius 110 (1688). Så klok var jag förr. Dalin Arg. 1: nr 38, s. 5 (1733; uppl. 1754: tilförne).
d) i mer l. mindre substantivisk anv.; ofta motsatt: nu. Atterbom Minn. 213 (1817). Skilnaden mellan förr och nu är .. öfverraskande. Rundgren i 3SAH 2: 57 (1887). Toner från förr. Fallström VDikt. 1: 172 (1889, 1899).
2) med tydligt komparativ bet.: tidigare, vid en tidigare tidpunkt l. ett tidigare tillfälle (än). At for(skriv)na möte j arboga beramadh motthe gaa forra oppa æn som vj vtscriffuit hade. GR 2: 90 (1525). Ju förre thetta skee kunde, .. ju bätter det våre. Därs. 21: 122 (1550); jfr a. Hvar the hade kommet en dagh förre til städes. RA 2: 256 (1568). Tå wiille han ghå laagh (dvs. gå ed) och iche förre. TbLödöse 78 (1587). Dett han och icke haffver sentt dett brefvedh .. för fron sigh, ähr mehra skett aff oförstondh och enfoldighett en malitie. OxBr. 5: 86 (1616). Upplösningen af denna konselj skulle (under vissa förutsättningar hava) inträffat ännu förr. De Geer Minn. 2: 174 (1892). — (föga br.) tidigare på dagen. Landtm(arskalken) bad, at R(idderskapet) o. A(deln) tecktes komma förr up hädan efter, emedan dagarne nu äro längre. 2RARP 4: 338 (1727). — särsk.
a) i uttr. ju förr dess (l. desto) l. ju hellre l. bättre. Saa raade wij tiig .. ath tw retther tiigh epther wore scriffuilssze iw förra iw betther. GR 2: 73 (1525). De Resande voro trötte .. och .. längtade .. at komma ju förr ju häldre til roo. Lagerström Bunyan 2: 85 (1727). Ett oundvikligt ondt, som borde undergås ju förr desto hellre. De Geer Minn. 2: 181 (1892).
b) i uttr. förr eller senare, efter längre l. kortare tid, någon gång (till sist) i en närmare l. fjärmare framtid. Du måste i alla fall göra det förr eller senare. Widegren (1788). Förr eller sednare hinner dock den flitige till målet. Tegnér (WB) 5: 348 (1826). De Geer Minn. 1: 151 (1892).
c) (numera med svagt ålderdomlig anstrykning) i uttr. icke förr .. än (äv., numera ålderdomligt, förrän, stundom innan), för att beteckna att så snart som ngt skett l. inträffat, ngt annat omedelbart äger rum (som följd av l. i sammanhang med det förra). Ordet (system) var icke förr uttaladt, förrän herr Schelling åter slog om åt en annan sida. Sturzen-Becker SvSkönl. 47 (1845). Den stupade hjelten var icke förr på fötter igen, innan han rusade i vredesmod tillbaka till trappan. Topelius Fält. 4: 158 (1864). Kapten Sigurdson hade inte förr fått syn på läkaren, än han bad honom smaka på middagsmaten. Lindhé Ledf. 171 (1903).
d) (†) först; dessförinnan, innan dess. Helgeandz gardzens hus skal för göres löst och sedhen skal ransakes om bytet. OPetri Tb. 95 (1526). Men Iudas war förr vppe medh betsta hopenom, at han måtte komma förra, och förraska fiendanar. 1Mack. 4: 3 (Bib. 1541). Hoo i Rom wil ädlat och ährat blifwa, / Skal sigh förr til adelige dygder gifwa. Rudbeckius Starcke D 5 b (1624). Schroderus Liv. 825 (1626).
e) med omedelbart följande än (vard. ngn gg än som, förr äv. än såsom, l., starkt bygdemålsfärgat, än att), varvid förr o. än gärna sammansmälta till konjunktionen FÖRRÄN (se d. o. 1) med samma bruklighet som denna. Then degtingan hanss nade .. giorde med frw kirstin ved Stocholm fför æn han fik stadhen. GR 1: 28 (1521). Iagh (har) icke hördt thet förra än j dagh. 1Mos. 21: 26 (Bib. 1541). För än såsom konungen inkom, höltz bön utaf biskoppen. HT 1899, s. 326 (1666). Dagen för än han hinde djt. Spegel Dagb. 18 (1680). (Han) gaf sig ingen ro förr, än at han såg en Äre-Stod vprest. Wennerdahl 578 (1748). Han känner Ifvars tåg, förr än som vi, kan hända. Adlerbeth IngjIllr. 8 (1799; i JournSvL 1800, s. 429, klandrat ss. ”nog mycket prosaiskt”; uppl. 1802: tåg, och förrän vi). Han stadnade ej förr än i Paris. Weste (1807). Långt förr än gräs på grafven gror, / Vännerna glömt oss. Wennerberg 2: 117 (1849, 1882). Läraren kom aldrig förr än en kvart efter läsetimmens början. De Geer Minn. 1: 15 (1892). — (numera knappast br.) Ingen (bör) smaka någhot Brennewijn, eller hålla Frwkost, för än han går i Kyrckion. Rothovius 1Pred. C 2 b (1623). — särsk.
α) motsv. FÖRRÄN 1 a. (Han blev tillsagd) at han icke skulle komma i rådzstugune förra än the sende bodh epter honom. OPetri Tb. 98 (1526). Ingen prestman må giffta sigh, för ähn som han ähr med lägenheet försedd. RP 8: 28 (1640). Vatten fick ej drickas vid middagsbordet, förr än efterrätten serverades. De Geer Minn. 1: 7 (1892).
β) motsv. FÖRRÄN 1 b. Marsilius Ficinus skriffwer: At Menniskian icke weet itt ord vtaff, förre än hon är förgifftadt. L. Paulinus Gothus Pest. 11 a (1623). Knapt hade Philoctetes undfått stöten, förr än som han vände sin Pijl emot Amphimachus, och igenomborrade honom hiertat. Ehrenadler Tel. 844 (1723). Sigge lilla var intet väl til häst, förr än kampen begynte göra sats på sats. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740).
3) för att beteckna ngt ss. mera tänkbart, möjligare l. sannolikare än ngt annat: snarare; ofta med ett följande än (äv., numera ålderdomligt, förrän). Förra skal Himmelen och Jorden förgåås, .. för än han (dvs. Gud) skal någhon tijdh ifrå sijna skilias. PPGothus Und. M 7 b (1590). Jöran Pehrson .. ropade, at han förr trodt himmelen falla ned, än at K(onung) Erik honom skulle öfvergifvit. Dalin Hist. III. 1: 683 (1761). Äfven på matsmältningen synes omåttlig tobaksförbrukning inverka störande, ehuru det mången gång kan vara svårt att säga, om detta beror på tobaken allena och icke förr på omåttligt förtärande af sprithaltiga drycker. SDS 1898, nr 480, s. 3.
4) för att beteckna att man föredrager ngt framför l. finner det önskvärdare än ngt annat: hellre, snarare; ofta med ett följ. än (äv., numera ålderdomligt, förrän); jfr FÖRRÄN 2. GR 4: 111 (1527). Gudh giffue honom för både last och skam, / För än han får haffue sin wilie fram. Svart Gensv. I 6 b (1558). Förr ähn att han will Poijken skall löpa omkring att tiggia will han honom behålla, kläda och föda. VRP 1690, s. 520. Jag svär .. / .. att med egen hand förr sluta mina qval, / Än släpas ur din famn. Leopold 1: 109 (1790, 1814). Sin systers hand ger han dig aldrig, förr / han ger sin krona, ger sitt lif till spillo. Tegnér (WB) 5: 64 (1825). Geijerstam LycklMän. 234 (1899).
II. (†) prep.: före (se d. o. I 11). Förr migh är ingen Gud giord, så warder ock ingen effter migh. Jes. 43: 10 (Bib. 1541). Kyrkol. 15: 20 (1686). Hafver man eller hustru giordt gäld förr ächtenskapet; gälde hvar sin, af thet han eller hon förut ägde. GB 11: 2 (Lag 1734). Kl. 12 förr middagen begynte det något blåsa. Kalm Resa 2: 108 (1756). CAGottlund (1822) i HistLittStud. 1: 318.
III. (†) konj.: förrän, innan. OxBr. 11: 576 (1629). När Wädret stötte til, tå föll thet (dvs. huset) förr man trodde. Spegel GV 76 (1685). Brenner Dikt. 1: 64 (1702, 1713).
Spalt F 3072 band 9, 1927