| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRRASKA, v. -ade. vbalsbst. -AN (OPetri Kr. 187 (c. 1540), Svart Ähr. 58 (1560)), -ANDE (GR 25: 182 (1555: -ende), Schroderus Liv. 93 (1626)), -ELSE (GR 3: 54 (1526: -ilsze), Lind (1749; under überraschung)), -ING (GR 13: 152 (1540), Därs. 14: 154 (1542)), -NING (GR 2: 47 (1525), Afzelius Sag. 5: 210 (1843)); jfr FÖRRASKERI (se avledn.).
(†)
1) överraska, överrumpla; i sht i fråga om krigiska företag, strid o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl.; ss. vbalsbst. ofta konkretare: plötsligt o. oförmodat anfall l. överfall, överrumpling. Her Söffuerjn norbys partij haffua aather offorwareth giordt en forraskningh in j blekingh. GR 2: 47 (1525). Förraska fiendanar. 1Mack. 4: 3 (Bib. 1541). Finge the Swenske in Läcköö Slott medh förraskning. Svart G1 46 (1561). Tå lijffuet är oss som sötast och kärast, så förraskar oss dödhen. Schroderus HoffWäck. 225 (1616). Örnen oförsedt then skygga and förraskar. Kolmodin QvSp. 1: 686 (1732). Spejare rundtom / sutto, att ej Achajernas folk dem (dvs. trojanerna) måtte förraska. Johansson HomIl. 24: 800 (1848). — särsk.
a) övergående i bet.: (överfalla o.) förgöra; tillintetgöra; fördärva, förstöra. Nu så wil iagh titt Lijff förraska. Dalius Valet. C 6 a (1681). Mark och Ängar voro .. utan blomster, ty de förre hade Fänaden, och de senare hade Lian förraskat. Linné Vg. 275 (1747). Förraska all den inbördes ordning, som .. är at finna. Martin IVetA 1759, s. 38.
b) gm överrumpling fråntaga (ngn ngt) l. taga (ngt ifrån ngn); äv. allmännare: (gm list l. våld) tillägna sig (ngt), snappa bort (ngt). Om the godemen .. kwnna foruarath ath thet (dvs. blockhuset) wardher them icke forraskath. GR 3: 134 (1526). Marcus Meyer szom szå forrätteligen haffuer forrasket Vardbergz sloth j frå Her Truidt. Därs. 10: 94 (1535). The diefwuls menisskior (hade) .. spannemåhlen förrasckatt. Rääf Ydre 3: 189 (i handl. fr. 1650). VDAkt. 1692, nr 279.
2) bringa (ngn) ur fattningen, förvåna, överraska. Ehvad skapnad tider och seder ikläda sig, kunna de likväl aldrig förraska en man, som (osv.). Gyldenstolpe i 1SAH 3: 30 (1789, 1802). En förraskande enfald. JournSvL 1800, s. 151. Kindblad (1871; angivet ss. föråldrat).
FÖRRASKA IFRÅN. = FÖRRASKA AV. Til tess the listeligha forraskade honom hans slott i frå. OPetri Kr. 60 (c. 1540). HH 20: 18 (c. 1580). —
FÖRRASKA IN TILL SIG. gm överrumpling l. list bemäktiga sig (ngn l. ngt) l. få (ngn l. ngt) i sina händer. (Lybeckarna ha) forrädelige forraskat Swante Stensson jn till sig. GR 9: 125 (1534).
Spalt F 3077 band 9, 1927