| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRRUTTNA förut4na l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förru´ttna Weste; förrùttna Dalin), v. -ade; förr äv. FÖRRUTTNAS, v. dep. -ades (Palmcron SundhSp. 267 (1642), KKD 10: 325 (1703)). vbalsbst. -ELSE (se d. o.), -ING.
(i sht i skriftspr., ofta med facklig anstrykning) ruttna, undergå (stark) förruttnelse, sönderfalla l. upplösas gm förruttnelse, ruttna bort; förr äv. om (del av) byggnad o. d.: ruttna ned; i sht förr äv. allmännare: förmultna. Idhra rikedoma äro förrotnadhe. Jak. 5: 2 (NT 1526; Bib. 1917: multnar bort). Croppen moste forrotna och blijffua til iordh. OPetri Hb. G 1 a (1529). Hans Kött förrotnade (på grund av en svår sjukdom) på hans Kropp. Schroderus Os. 1: 455 (1635). 1 Kongzgårdh men nu aldeles nederfallen och föruttnat. BtKännVLand 6: 36 (1693). Om förruttnade lungor. Hygiea 1851, s. 708. Alun verkar som garfämne .. genom sina .. mot förruttning motståndskraftiga egenskaper. Hirsch LbGarfv. 299 (1898). Växtdelar, som småningom förruttna och bilda mylla. Östergren (1923). — särsk.
a) (†) om blod l. annan kroppsvätska (hos levande varelse): förskämmas. Blodhet Förskymles och småningom förrwtnar (genom olämplig diet). L. Paulinus Gothus Pest. 77 b (1623). At uti kroppen voro förrutnade vätskor. Hoorn Jordg. 2: 169 (1723).
b) (numera föga br.) bildl.: förskämmas, fördärvas, förstöras; upplösas; förr äv.: försvinna, utplånas. På thet the (kristna) vthaff werldennes onda begärelse icke skola lijka som osaltat maat förrotna och förderffuas. LPetri Kyrkiost. 83 b (1566). The ogudachtigas nampn (skall) förråtna. Phrygius Föret. 2 (1620). Det långsamt förruttnande Byzantinska riket. SvLitTidn. 1817, sp. 683. En förruttnad samhällskropp. Klockhoff ESkr. 237 (1866).
Spalt F 3088 band 9, 1927