| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 c α) -RÖMMA. (-röma) [fsv. forryma sik, av mnt. vorromen; jfr FÖR-RYMMA, v.3] (†) refl.: (alltför mycket) berömma sig, förhäva sig. Rom. 11: 18 (NT 1526). Schenberg (1739). —
(I 2) -RÖRD, p. adj. [fsv. forrördher; jfr mnt. vorberor(e)t (se FÖR-BERÖRD)] (†) förut (om)-nämnd l. omtalad. GR 1: 30 (1521). Effter förörde skäl. ConsAcAboP 3: 105 (1666). AWollimhaus Vitt. 33 (1670). —
(II 1 b α) -RÖTA, v., l. -RÖTAS, v. dep., -else. [efter mnt. vorroten] (†) intr. l. dep.: taga skada l. fördärvas av röta, ruttna ner; ss. vbalsbst. -else: förruttnelse. Hans köt förrötes, eller bortfrätes aff thet flytandet. 3Mos. 15: 3 (Bib. 1541). Han (hade) latedh förröthe och förderffwe sådane sköne bygningh therupå gården för tacklöse skuldh. HH XIII. 1: 132 (1564). Förwara hans lekamen medh .. saluo för förrötelse. LPetri ChrPina q 8 a (1572). DA 1772, nr 162, Bih. s. 1. —
(I 2 a) -SABBAT. [efter t. vorsabbat]
1) (föga br.) dagen före en sabbat. Lind (1749; under vorsabbath). Melin HelSkr. Mark. 15: 42 (1865).
2) (tillf.) förberedande sabbat; bildl. Christi lärjunge räknar stunderna tilldess sabbatens stund inbryter, han har sina försabbater, sina hviloställen på vägen. Thomander Pred. 2: 310 (1849). —
-SAGA, se FÖRSÄGA.
Spalt F 3112 band 9, 1927