Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
-SEGLA, v.1 [efter t. versegeln] (†)
1) till II 1 b γ, intr.: segla bort, avsegla. GR 18: 467 (1547). At man ju så vel til the orter, ther the Lybeske theres varur hempte, försegle motte. Därs. 21: 40 (1550). Tersmeden Mem. 1: 280 (c. 1780). särsk. i uttr. vara förseglad, vara avseglad o. icke längre inom synhåll; om fartyg. Röding 2: 840 (1796).
2) till II 1 c β, refl.: segla fel l. vilse. Huru snart man kan i brist på Astronomiska Observationer försegla sig. SvMerc. 2: 553 (1757). Här fordras den yttersta uppmärksamhet att ej försegla sig in på Svenska kusten. Klint Kart. 63 (1807).
Spalt F 3132 band 9, 1927