Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSILVRA försil4vra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försi´lfra Weste; försi`llvra Dalin), förr äv. FÖRSILVERERA, v. -ade. vbalsbst. -SILVRANDE, -SILVRING (se d. o.); -SILVRARE.
1) förse (ngt) med en beläggning av silver (l. ngn silverimitation). Trägudhar, förgylte och försilffwradhe gudhar. Bar. 6: 50 (Bib. 1541; Apokr. 1921: överdragna med .. silver). Amalgama argenti (har man) at försilfra med. Linné Stenr. 59 (c. 1747). En särskildt preparerad, försilfrad kopparplåt. 2UB 10: 300 (1907). — särsk. (numera knappast br.) oeg. i p. pf., i fråga om kläder: silversmidd; jfr FÖRGYLLA 1 b. Slitet, smutsigt såg vårt folk ut mot de försilvrade, förgyllda, fjäderbuskade kejserska. Grimberg SvH 219 (1907; efter handl. fr. c. 1631).
2) (numera bl. i vitter stil) bildl.: komma (ngt) att glänsa, som om det vore överdraget l. isprängt med silver; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.; jfr FÖRGYLLA 2. Ett bärg, hvars kala hjässa snön försilfrade. (Bladh o.) Hornstedt 86 (1783). Daggen försilfrade Gräset rundtomkring oss. Bremer Brev 1: 62 (1821). Kalmarsund, som låg försilvrat i månskenet. Böök ResSv. 83 (1924). — särsk.
a) med avs. på hår l. huvud. Emilia! dina mörka hår / Försilfras ren af tidens händer. Leopold 2: 55 (1801, 1815). Ehuru tiden försilfrat denne mans hufvud med sin rimfrost. Nyblom Hum. 2 (1874).
b) (†) i p. pf. utan tanke på silverglansens uppkomst l. orsak: silverglänsande, silverfärgad; jfr FÖRGYLLA 2 b. I karpedammarna (i Fontainebleau) voro karpar både förgyllda och försilfrade. Kurck Lefn. 74 (1705). Fischerström 4: 53 (1792).
Spalt F 3140 band 9, 1927