| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRGYLLA förjyl4a l. fœr-, i Svel. äv. 032 (förgy´lla Weste; förjy`lla Dalin), v. -er, -de (Kolmodin Dufv. 5 (1734) osv.), äv. (numera knappast br.) -te (RelCur. 344 (1682), Ehrenadler Tel. 82 (1723)), -t, -d (Bureus Suml. 75 (c. 1600) osv.), äv. (numera knappast br.) -t (GR 7: 18 (1530), Palmblad Nov. 2: 101 (1841)). ((†) imper. förgylla Grubb 233 (1665)). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr FÖRGYLLERI.
1) förse (ngt l. ett l. flera partier av ngt) med ett (ytterst tunt) ytlager av guld (l. ngn guldimitation) för att giva det ett finare l. dyrbarare utseende l. för att skydda det mot invärkan av luft o. fuktighet; äv.: guldplätera; ofta i p. pf. ss. adj. En förgylt ringh. GR 7: 18 (1530). The ther kunde forgylla slig sölff tråd och weffua borderne. Därs. 11: 248 (1537). Förgylla Gåselorten, så blijr ändå skarn i grunden. Grubb 233 (1665); jfr 3. Med 2 lod gull kunde tio tunnors åkerland förgyllas. Tessin Bref 2: 293 (1755). Hahr ArkitH 114 (1902). — särsk.
a) [jfr ä. d. forgylde ens hænder, ä. t. die hände vergülden] (†) i vissa bildl. uttr. (ss. förgylla ngns händer l. förgylla händerna l. förgyllda händer) som beteckna att man besticker ngn l. låter sig besticka av ngn l., i allm., att man på ett mer l. mindre otillbörligt sätt giver l. skaffar sig l. mottager vedergällning (i pänningar) för ngn utförd tjänst. Det är öfver alt bekant, at Eders Exc. (landtmarskalken) intet älskar förgylte händer. 2RARP 6: 547 (1731). Nordberg C12 2: 40 (1740). Förgylla ens domares händer. Lind (1749). De fattigas och Kyrkans penningar, hvarmed (biskopen) .. viste at förgylla Favoriternes och Hofbetjenternes händer. SvMerc. V. 1: 284 (1759). — jfr Swedberg Schibb. 461 (1716).
b) (numera knappast br.) oeg., i p. pf. med adjektivisk bet., i fråga om kläder: försedd med guldskimrande utsmyckning, guldsmidd. Rivet, slitet, smutsigt såg vårt folk ut mot de försilvrade, förgyllda, fjäderbuskade kejserska. Grimberg SvH 219 (efter handl. fr. c. 1631). Hans ståt och förgylta klädnader, som han bytte om alla dagar. Eneman Resa 1: 244 (1712). Sturzen-Becker 5: 59 (1844, 1862).
2) (i vitter stil) bildl.: komma (ngt) att glänsa, som om det vore överdraget med guld; särsk. om solen: strö sitt guld över (ngt), guldfärga, beglänsa, omstråla. (Den uppgående solens) Strålar förgylte Bärgzspitzarna. Ehrenadler Tel. 82 (1723). Af skördar slätten är förgylld. Ps. 1819, 401: 5. Kvällssolen förgyller fönstren. LfF 1904, s. 246. — särsk.
a) (numera knappast br.) refl.: (börja) glänsa (ss. guld). Creutz Vitt. 13 (1761). Jag .. såg skyarne förgylla sig och stråla klarare, när solen sjönk djupare ner. Bremer Grann. 1: 160 (1837).
b) (†) i p. pf. med adjektivisk bet.: guldglänsande, guldskimrande, guldfärgad. I karpedammarna (i Fontainebleau) voro karpar både förgyllda och försilfrade. Kurck Lefn. 74 (1705). En Bröms med förgylda ögon. VetAH 1760, s. 290.
3) bildl.: komma (ngt) att framstå i en (mera) glansfull dager; förhöja (ngts) utseende, försköna, utsmycka, pryda; förgylla upp; äv.: framställa (ngt dåligt) så att det ter sig på ett bättre l. vackrare sätt. (Han) färghar och förgyller lögnena medh Gudz nampn. LPetri 2Post. 220 a (1555). Rekryten (har) i allmänhet då han släppes ut fått ett slags militärstolthet, som gör att han förgyller kasernlifvet. Henriksson Tyskl. 133 (1901). Ett litet svärmeri för en af döttrarna i huset har måhända gjort sitt att här förgylla hans tillvaro. Sylwan Kellgren 6 (1912). — särsk.
a) (†) i fråga om sådan behandling av handelsvaror att de erhålla sken av att vara bättre l. finare, än de äro. Vinhandlares fördärfveliga sed at förgylla skämde viner med blysocker och silfverglitt. SvMerc. IV. 2: 163 (1758). Dalin (1852).
b) i p. pf., övergående i bet.: utmärkt av lyx l. ett luxuöst liv; numera bl. (föga br.) i uttr. förgylld krog [jfr GULD-KROG]. Tidens smak var lekamliggjord i denna mönsterbild för Roms förgylda ungdom. Rydberg RomD 59 (1877) [efter fr. jeunesse dorée]. De förgylda krogarnas varietélif. VL 1895, nr 263, s. 3. jfr (†): Hwad en sööloter Faar kan förwärfwa, Dhet kan en förgylter Son fördärfwa. Grubb 342 (1665).
FÖRGYLLA UPP 010 4 l. OPP4. gm förgyllning förhöja (ngts) utseende; vanl. bildl. (med anslutning till FÖRGYLLA 3). Wetterbergh Penning. 259 (1847). Jag och en kamrat beslöto förgylla upp skolans grå enformighet genom att författa en pjäs. Engström Äfv. 99 (1908). jfr UPPFÖRGYLLA. —
FÖRGYLLA ÖVER010 40. anbringa förgyllning över (ngt); vanl. bildl. (med anslutning till FÖRGYLLA 3). Jag tänkte jag skulle kunna förgylla öfver det (dvs. synden att hålla slavar). Callerholm Stowe 43 (1852). SD(L) 1904, nr 43, s. 1.
Spalt F 2709 band 9, 1927