Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GYLLA, v.
Ordformer
(gyll- 1662—c. 1880. gyld- 1604— c. 1880)
Etymologi
[fsv. gylla, gylda, jfr d. gylde, isl. gylla, t. golden med sidoformerna gulden, gülden, eng. gild; till GULD; jfr FÖRGYLLA]
(†) överdraga med guld, förgylla; äv. bildl. Man skal ey gylda thet som ey gull är. SvOrds. B 5 a (1604). Hvar må jag taga färg, min onda sak at gylla? Kolmodin QvSp. 1: 4 (1732). Det är ondt att gylla gåslorten. Granlund Ordspr. (c. 1880).

 

Spalt G 1394 band 10, 1929

Webbansvarig