Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSILVRING försil4vriŋ l. fœr-, i Sveal. äv.032 (försi´lfring Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) abstr. Försilvring genom plätering. Varm, kall, våt försilvring (i fackspr.). Galvanisk försilvring. HB 1: 278 (1591). Förbundet 1906, nr 10—12, s. 3. — jfr ELD-, KALL-, RÖK-, VARM-FÖRSILVRING m. fl.
2) konkret: försilvrad yta, försilvrat parti (på ett föremål); gm försilvring (i bet. 1) anbragt beläggning av silver (på ett föremål). Försilvringen är bortnött, har gått av. Sahlstedt (1773). Med denna fernissa öfverstrykes nu hela försilfringen jemnt, medelst en hårpensel. AHB 13: 39 (1865). Schulthess (1885).
-VÄTSKA. vid försilvring använd vätska bestående av en blandning av silverlösning o. lösningar av andra ämnen. AHB 45: 11 (1870).
Spalt F 3140 band 9, 1927