| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSKRÄCKLIG förskräk4lig l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förskrä`ckligg Dalin), äv. (numera bl. vard., emfatiskt) -SKRÄCKELIG0400, i Sveal. äv. 0302 (förskrä´ckelig Weste), adj. -are. adv. = (†, Dalin Arg. 2: 3 (1734, 1754)), -A (†, Jer. 49: 29 (Bib. 1541), Lind (1749)), -E (†, RA 3: 93 (1593)), -EN (numera knappast br., GR 14: 338 (1542), Schulthess (1885)), -T (Altén Kusin 37 (1796) osv.).
1) som är ägnad att ingiva förskräckelse l. fasa l. fruktan; fasansfull, fasaväckande, förfärlig, ohygglig, hemsk, fruktansvärd, ryslig; äv. med svagare bet., utan skarp gräns övergående i 2; förr äv. med indirekt obj. l. bestämning inledd av prep. för: fruktansvärd för l. fruktad av (ngn l. ngt). Det förskräckliga blodbadet i M. En förskräcklig olycka, händelse, gärning, syn. Ett förskräckligt dödssätt, straff. De förskräckligaste eder. Ebr. 12: 21 (NT 1526). Herre, förskreckelighe äro tine Domar. Tob. 3: 5 (Bib. 1541). Thet fierde diwret war gruffuelighit och förskreckelighit. Dan. 7: 7 (Därs.). Een Orm aff een mächta stoorleek som war ett heelt Landskap förskräckelig. RelCur. 70 (1682). Förskräckligt vaknar du (Svea). Se, stad och hydda brinna! Tegnér (WB) 2: 66 (1811). (Prästen) hade hört de vilda skriken och anat, att något förskräckligt förehades. Rydberg Ath. 148 (1859). — i numera obr. anv. Tu (Gud) äst förskreckeligh, hoo kan för tigh stå tå tu wreedh äst? Psalt. 76: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: fruktansvärd). Att antingen förskräckligen dö, eller uselt lefva. Lehnberg Pred. 1: 342 (c. 1800).
2) (i sht vard.) med försvagad bet., ss. uttr. bl. l. väsentligen för den talandes känslor (inför ngt l. emot ngn o. d.) l. ss. rent förstärkningsord: avskyvärd, svår, i högsta grad otrevlig o. d.; otrolig, ofantlig, oerhörd, kolossal, ”väldig”; ”förfärlig”, ”ryslig”, ”faslig”; ss. adv.: oerhört, kolossalt, ”väldigt”, ”förfärligt”, ”rysligt”, ”fasligt”. Hon är en förskräcklig människa, när hon blir ond. En förskräcklig hetta. En förskräcklig massa människor. Han ljuger förskräckligt. Längta förskräckligt efter ngt. Förskräckligt dum, ful. Split och oenighet i religionen .. uthaf hvilken förskreckelige monge menniskiers affall .. sigh .. hafve förursaket. RA 3: 93 (1593). (Ni) måste .. hafva et förskräckeligt minne, om Ni skulle kunna minnas (osv.). Säfström Banquer. E 1 a (1753). Förskräckligt rolig(t). Björkman (1889). Af detta yttrande gjordes ett förskräckligt väsen. De Geer Minn. 2: 167 (1892).
Spalt F 3165 band 9, 1927