| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSKÄMMA förʃäm4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förskä´mma Weste; försjä`mma Dalin), v. -skämmer, -skämde, -skämt, -skämd. vbalsbst. -ANDE (föga br., Dalin (1852)), -ELSE (†, SvMerc. IV. 1: 317 (1758; i bet. 4)), -SKÄMNING (se avledn.).
1) (†) utskämma, vanhedra; förklena (ngn l. ngns ära l. anseende o. d.); vanhelga, ohelga (ngt heligt o. d.). E(der) N(åds) H(ögborenhet) (har) .. weledh forskiempt och förolempedh H. K. M:ttz äre och dignitett. BtFinlH 4: 168 (1563). (Han) hafwer .. förskemt Helgedomarne och them beröfwat. Laurelius Alb. 404 (1663). Lundberg Paulson Erasmus 150 (1728).
2) (†) med avs. på kvinna: kränka gm lägersmål, ”skämma”. VDAkt. 1665, nr 393. At han förskiämt mången vacker Qvinna. Kling Spect. Qq 4 b (1735).
3) i allm.: fördärva, förstöra; i pass. med intr. bet.: fördärvas, förstöras; numera bl. (i sht i vitter stil) med abstr. obj. resp. subj. (jfr dock under c), ofta mer l. mindre anslutande sig till 4 l. fattat ss. en bildl. anv. av denna bet.; ofta i p. pf. ss. adj.: fördärvad, förstörd, oduglig. En förskämd smak. Dalin Arg. 1: 85 (1733, 1754); jfr c. (Höst gjorde Guldberg den förebråelsen) att han med sin antikhet förskämmer språket. SvLitTidn. 1813, sp. 56. Men menskan, denna tankesjuka kropp, / .. förskämmer tanken med en djurisk drift. Hedberg Grim 54 (1897). — särsk.
a) i numera obr. uttr. (jfr b). Vthan månghe Exemplar (av koppartrycket) blifwe vdi trycket förskembde. AntecknSaml. 146 (1623). För Jomfrun händer så, at Lykkan bljr förskiämder. Warnmark Epigr. K 1 a (1688). Hans Maga war mycket förskiämd. Tranæus Medewij 57 (1690). Det Gräkiska ordet är förskiämt (dvs. korrumperat). Rudbeck Atl. 4: 35 (1702). Störste delen af hästarna förskämdes (under marschen). Nordberg C12 2: 347 (1740). Vår förskämde (dvs. förvända) barna-upfostran. Posten 1769, s. 559.
b) (†) i överförd anv., med avs. på barn l. ungdom o. d.: skämma bort. Mödrarna .. mena at göra barnen godt, då de genom klemeri förskämma dem. Hoffmann Förnöjs. 282 (1752). Han ägde med henne en Dotter, som var mycket förskämd. Ekelund Fielding 471 (1765). SvLitTidn. 1818, sp. 447.
c) i fråga om moraliska förh.: depravera (ngn l. ngns sinne l. böjelser o. d., seder, liv o. d.); i sht i p. pf. ss. adj.; numera nästan bl. i fråga om seder o. d. (Kristus har) öfverskylt edra orena och förskämda Siälar med Rättfärdighet. Lagerström Bunyan 2: 67 (1727). Aldrig har man i någon tid mera ropat på Anständighet; och aldrig hafva Sederne .. varit mera förskämde. Kellgren 3: 289 (1790). De sedligt förskämde romarne. Rydberg KultFörel. 4: 187 (1887). Självsvåld förskämmer goda seder. Östergren (1923).
4) [eg. specialanv. av 3] i pass. med intr. bet.: om organiska ämnen (numera i sht animaliska födoämnen o. d.), vätskor i kroppen (i sht blod), stillastående vatten o. d.: fördärvas gm förruttnelse l. ”surnande” o. d., förruttna, ”bliva skämd”; förr äv. allmännare: ruttna, multna; om luft o. d.: berövas sin (syrehalt o. därmed sin) friskhet, bliva unken l. ”dålig” (fylld med utdunstningar o. d.); ofta i p. pf. ss. adj. Förskämd fisk. Förskämda varor. Båten .. (är) förskemt, så at han hel förderfuatt er. TbLödöse 535 (1619). En svart förskiämd Blod flöt utur mit Sår. Ehrenadler Tel. 628 (1723). Han betog .. (med kolstybb) de mäst förskämda Vatten all sin orenlighet. VetAH 1806, s. 198. Luften uti instängda rum .. måste blifva .. förskämd. Keyser Kemien 1: 90 (1869). Odenius 2Celsus 49 (1906).
FÖRSKÄMNING, r. l. f. särsk.
1) (numera i sht i vitter stil) till 3; äv. mer l. mindre konkret. Möller (1790). Alla nyare ideom äro, från början, till stor del blott förskämning af de äldre. Rydqvist SSL 1: 9 (1850). NF 10: 924 (1886). jfr SMAK-, SPRÅK-, STIL-FÖRSKÄMNING m. fl. särsk. till 3 c. LittT 1795, s. 60. Slägtets sedliga förskämning. Rydqvist i SAH 12: 458 (1827).
2) till 4; förr äv. allmännare: förruttnelse, röta. Undergå förskämning. Förskämning av blodet. Huadh anneth skippith skader, th(et) haff(uer) t(het) bekommith aff förskemningh. TbLödöse 214 (1590). Att för förskämning förvara matvaror är icke den lättaste sak. Langlet Husm. 688 (1884). jfr BLOD-, LUFT-FÖRSKÄMNING m. fl.
Spalt F 3172 band 9, 1927