| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) bereda (ngn) smärta, bedröva. Skal thet och kunna mögligt skee, / At itt rät Moders Hierta / Skal Barnet sitt i Nödh och Wee / Förlåta (dvs. övergiva), och thet försmärta? Schroderus Kors. 679 (1641).
2) övervinna smärtan över (ngt), finna sig i (ngt), fördraga (ngt). När Sorgen (efter den döde) är någorlunda försmärtat. Schroderus Os. 2: 327 (1635). Hvad har jag ej lidit och försmärtat! Tegnér (WB) 9: 55 (1840). —
-SNAPPA. [jfr ä. d. forsnappe, nt. versnappen, t. verschnappen] (†)
2) till II 1 c β, refl.: försäga sig, prata bredvid munnen. Dhet kan snart komma, at man försnappar sigh medh ett Ord. Grubb 362 (1665). —
(I 1 a) -SNEDD3~2. (förr) i vissa trakter förekommande benämning på den böjning som man gav åt en (plog)fåra vid dess början; jfr EFTERSNEDD. Rääf Ydre 1: 13 (1856). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 114 (1868). —
(I 3) -SNIDA, v.1 [jfr mnt. vorsniden, t. vorschneiden. Jfr FÖRE-SNIDA] (†) (vid måltid) skära för (mat). Schultze Ordb. 4650 (c. 1755). —
(II 1 a α) -SNIDA, v.2 [jfr t. verschneiden] (†) ciselera. Eneberg Karmarsch 2: 473 (1861). Schulthess (1885). —
-SNIDARE, m. [jfr t. vorschneider; till FÖR-SNIDA, v.1 Jfr FÖRE-SNIDARE] (†) vid måltid: förskärare. Schroderus Comenius 557 (1639). Spegel Kyrkoh. 2: 219 (1707). jfr HOV-FÖRSNIDARE.
Ssg (†): försnidar- l. försnidare-kniv. förskärarkniv. SthmStadsord. 1: 112 (1654). BoupptToftnäs 1723.
Spalt F 3199 band 9, 1927