| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(II 2 a) -STOCKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -else, -ning (föga br., Carlén Skuggsp. 2: 23 (1865), Auerbach (1908)). [fsv. forstokkadher (i bet. 1); efter mnt. vorstocken o. t. verstocken]
1) (†) göra (ngt l. ngn) styv(t) l. stel(t) (som en stock); ofta ss. refl. l. i pass. med intr. bet.: bliva styv l. stel, stelna; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: styv, stel. Tideb. 45 (c. 1525). Om Honingen starcknar och aff Kölden förståckas. IErici Colerus 1: 358 (c. 1645). Tjäran förstockar tågverket, när det skal ligga uti Lager. VetAH 1768, s. 124.
2) (företrädesvis i religiöst spr.; se dock b) bildl.: göra (ngn l. ngns hjärta l. sinne o. d.) hård(t) l. okänslig(t) l. obeveklig(t) l. oemottaglig(t) för intryck l. påvärkan l. skäl, förhärda; förr äv. närmande sig bet.: förslöa, förfäa; äv. ss. refl. l. i pass. med intr. bet.: göra sig resp. bliva hård osv., bliva förhärdad; framhärda (i sitt uppsåt o. d.). Iagh skal förstocka hans hierta, at han icke skal sleppa folkit. 2Mos. 4: 21 (Bib. 1541). Hwj läter tu .. Herre .. wårt hierta förstockas, så at wij icke fruchte tigh? Jes. 63: 17 (Därs.). Emot blygheten morskt jag förstockade mig, / när jag stod framför fröken och bockade mig. Fröding NDikt. 14 (1894). jfr (†): The .. förstockadhe sijn öron, at the icke höra skulle. Sak. 7: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: tillslöto). särsk.
a) ss. vbalsbst. -else, ngn gg äv. -ning, förhärdelse; äv.: oemottaglighet för skäl, omedgörlighet. Balck Musæus Ll 7 a (1596). (Franzén) befinner sig i en ständig conflict .. mellan en genialisk tankefrihet och en dogmatisk förstockelse. Tegnér (WB) 4: 443 (1824). En hjertats och sinnets förstockning. Carlén Skuggsp. 2: 23 (1865).
b) (fullt br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: otillgänglig l. oemottaglig för intryck l. påvärkan l. skäl; oftast: som framhärdar i sin (oriktiga l. förkastliga) mening, förhärdad; inbiten, halsstarrig, förbenad; förr äv. närmande sig bet.: förslöad, förfäad. Thesse folksens hierta är förstockat. Mat. 13: 15 (NT 1526). (Lat.) Instupens .. (sv.) Förstockat och aldeles vthan förstånd. Linc. Qq 3 b (1640). En förstockad conservativ. Stenhammar Riksd. 3: 2 (1844); jfr STOCK-KONSERVATIV. Böök ResSv. 193 (1924).
3) (†) refl. o. i pass. med intr. bet.: stocka sig, råka i stockning, stanna; äv. bildl.; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: stockad, stundom äv., om blod o. d., övergående i bet.: skämd (på grund av stockning). (Lat.) Pus (sv.) waar, förstockat blodh. VarR 16 (1538). Palmcron SundhSp. 134 (1642). Samtalet förstockades alldeles. Knorring Skizz. II. 2: 306 (1845).
4) (†) tilltäppa (ngt, så att ingenting kan komma fram l. igenom); jfr FÖRSTOPPA, v.2 1. (Humle o. hjorttungeblad i vin) löser och ypnar, ett trångt och förstockat Bröst. Bromelius Lup. 73 (1687). Rökgångarne (voro) så förstockade, att elden blef med svårighet underhållen. VetAH 1802, s. 115. Meurman (1846; med hänv. till förstoppa). —
-STOCKENHET, r. l. f. [jfr ä. d. forstokkenhed, d. forstokkethed, efter t. verstocktheit; till FÖR-STOCKA] (†) tillstånd(et) att vara förstockad, förstockelse. Thyselius HandlReform. 2: 233 (1544). Om du fortfar i din förstockenhet, så (osv.). BrefNSkolH 350 (1811). —
(II 2 a) -STOFTA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning. [jfr t. verstäuben; till STOFT] tekn. sönderdela (ngt) till stoft; särsk. i pass. med intr. bet. Elektroderna (utsättas) för en mer eller mindre hastig sönderdelning eller förstoftning. KemT 1907, s. 81. Fint förstoftad metall. 2NF 37: 518 (1925).
Spalt F 3241 band 9, 1927