| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTJUSNING förɟɯ4sniŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtju´sning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv., †) -ar (Lundberg Paulson Erasmus 25 (1728), Atterbom Minnest. 2: 158 (1853)).
1) (†) till FÖRTJUSA 1: förtrollning, förhäxning; äv. konkretare: trolldom, häxeri. Linc. (1640; under effascinatio). Jag tyckte (i drömmen) at jag blef förd uti ett främmande Land, som var upfylt med idel trulldom och förkiusning. Kling Spect. U 1 a (1735). Weste (1807).
2) (†) till FÖRTJUSA 2; äv. konkretare, stundom: yra, vanvett; villa; dvala. Ehrenadler Tel. 160 (1723). Foglars förkjusning af ormar. Kalm Resa 2: 197 (1756; överskrift). Jag .. använde (min kunskap om kvinnornas själ) .. med god påfölgd, til at vakta mig för deras förtjusningar. Riccoboni Catesby 115 (1761). Skall jag tro, att vår krigsmagt .. förfallit uti feghetens förakteliga förtjusning? AdP 1789, s. 41. Långt sednare .. inträffade utom Frankrike vaknandet ur dessa förtjusningar och bländsyner. Atterbom Siare 5: 167 (1849).
3) till FÖRTJUSA 3; konkretare: hänryckning, extas; hänförelse, entusiasm; äv.: utbrott av hänryckning l. hänförelse; numera bl. i försvagad bet.: stor glädje; ofta med bestämning inledd av prep. över, förr äv. av o. åt. Måtte våra Skalder en gång afsäga sig sina orediga förtjusningar och antaga så tydeliga läten! SP 1780, s. 820. Denna stilla förtjusning i själen, denna fullkomliga tillfredsställelse. Geijer I. 5: 58 (1810). Min förtjusning åt prof. Thunbergs .. zoologiska samling .. var obeskriflig. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 8 (c. 1822). Jag (hade som skolpojke) gjort bekantskap med en hygglig familj, som till min förtjusning bemötte mig såsom en fullväxt man. De Geer Minn. 1: 26 (1892). Naturligtvis höllo (sparvarna) .. med förtjusning till godo med den förträffliga utspisningen (i julkärven). Nilsson FestdVard. 142 (1925). — särsk.
a) (†) i uttr. sådana som till förtjusning skön l. förträfflig, skön osv. så att man kan råka i extas därav, utomordentligt skön osv. Stenborg .. spelade Alexis’ roll. — Ack, hvad han sjöng och spelade allt till förtjusning! MoB 2: 33 (1791). Richards framträdande vid tornerspelet är till förtjusning förträffligt. Hwasser VSkr. 2: 249 (c. 1850).
b) (†) njutning, vällust. Än i förvirrad ställning dröja / At njutningens förkjusning röja. Kellgren 2: 228 (1777); möjl. till huvudmomentet. Dens. VittH 164 (1845).
c) (†) konkretare: behag, charm. Clewberg i 1SAH 1: 218 (1786, 1801). Äfven vansinnigheten är hos henne förtjusning och febern det högsta behag. Atterbom FB 256 (1818). Våren kommer med sitt sprittande lif, sina rika förtjusningar. Bremer Nina 268 (1835).
d) (i sht vard.) konkret: föremål för ngns förtjusning; äv. om person som ngn beundrar l. älskar: (ngns) svärmeri, ”flamma”. Tranér Anakr. XVIII (1833). Den lummiga parken (dvs. Djurgården i Sthm) med sina härliga skogslundar och grönskande ängar .. utgör stockholmsbons förtjusning och stolthet. LbFolksk. 119 (1890). Plommon är min förtjusning. LfF 1902, s. 253. Ja, det var hon, din förtjusning, din flamma! Wulff Petrarcab. 49 (1905).
(1, 2) -KALK. (†) bägare vars innehåll förtrollar l. dårar; bildl. Många af .. (människorna) dricka med glädie vtur satans förkiusnings kalk thet atheistiska förgifftet. Münchenberg Scriver Får. 100 (1725). —
(1, 2, 3) -KRAFT. (†) trollkraft; tjuskraft; charm. Alt det som angick Milord Ossery, hade en förkjusnings-kraft på mig. Riccoboni Catesby 42 (1761). Livin Kyrk. 108 (1781). Björkman (1889). —
(3) -RIK. (†) full av behag l. charm. Oxenstiernas så förträffliga, så förtjusningsrika landkväde, Skördarna kalladt. MoB 2: 127 (1796).
Spalt F 3401 band 9, 1928