| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
(†)
1) träffa överenskommelse om (ngt), avtala l. göra upp om (ngt), gm överenskommelse bestämma (ngt); stundom i förb. förtinga ngt med ngn. GR 23: 251 (1552). En Arbetare är man intet meer skyldigh än hans förtingade löön … Nu hafwer iagh förtingat medh tigh om en wisz Dagzpenning, then hafwer tu fått. JMatthiæ 1: 311 (1658). OSPT 1687, nr 10, s. 2. — särsk. refl. med prep.-adverbial, i fråga om förhyrande av passagerarplats (ombord å båt). En Venedisk Köpman frachter ett Skep til Neapolis, til honom komma 15 Christne .. och förtinga sigh med honom öffuer Haffuet. Aurelius Räkn. N 5 b (1633). På denne (galeja) förtingade jag och mina 2 tyskar oss och ginge den 7 medh .. godh windh .. till siöss. Dahlberg Dagb. 68 (c. 1660; uppl. 1912).
2) uppsätta (ngt) ss. villkor för överenskommelse, förbehålla sig (ngt). Wij (dvs. borgerskapet) förtinge .. At (osv.). SvRStBesl. 1660, s. B 2 b.
3) i fråga om vissa på överenskommelser l. avtal grundade personliga relationer.
a) med avs. på kvinna: bortlova (ngn) ss. hustru (till en man). Hon åt David var förtingad. Kolmodin QvSp. 1: 370 (1732).
b) överlämna (ngn till ngn) för vård, undervisning o. d. mot överenskommen ersättning; inackordera. Min faderbroder hade gifwit ordre, att jag skulle hoes någon godh skrijf och räknemestare i kost förtingas. Dahlberg Dagb. 6 (c. 1660; uppl. 1912). Sådane barn (dvs. barn födda utom äktenskapet) .. kunde .. bli til goda händer öfverlämnade och förtingade. AdP 1786, s. 149.
c) i fråga om anställning i tjänst.
α) antaga l. anställa (ngn i ngns l. sin tjänst), städsla, städja, leja; stundom närmande sig bet.: anskaffa, förskriva, rekvirera. Then Muremestere, som thu haffuer förtinget sielffempte iffrå Danmarch. GR 16: 711 (1544). För någre åhr forledne är han worden fortingad till styrman på Henrich Tawastz skuutha. BtÅboH I. 3: 8 (1623). Dedt är orätt, att någre aff Adelen förbjuda på deres gårder dränger och tjenstehjon att städja och förtinga. RP 5: 262 (1635). Hortulanus Rekn. I 7 a (1638).
β) refl.: taga plats (hos ngn), städsla l. städja sig. När nu en swen förtingar sigh hoss någhen mestare, tå skal han om wekun .. bekomma tålf öhre. BtÅboH I. 2: 169 (1625).
4) i fråga om leverans(avtal) o. d.
a) utlova att mot förutbestämd betalning leverera (ngt); oftast i p. pf., om vara: såld (men icke levererad), borttingad. (Av godset skall) strax giffues Toll förr än thet förtinget eller bortsåldt warder. Stiernman Com. 1: 456 (1600). Widegren (1788).
b) göra upp om att man mot förutbestämd betalning skall erhålla (ngt); beställa, rekvirera. GR 3: 308 (1526). Bestell mett borgerne, ath the fortingett (dvs. förtinga det, nämligen ölet), dog ath the forhale them bethalningen på någen tiidh. Därs. 11: 98 (1536). Förmantes Borgerskapet, at på gatan intet förtinga eller upkiöpa några af de inkommande waror, innan de komma til torgz. VRP 1718, s. 383. S. .. reste til Lästa at förtinga Tegel. VDAkt. 1792, nr 511. — särsk.: förhyra (båt). Han optager och förtinger så månge skepp och farkoster, som rytterne .. kunne öfverföres medh. RP 7: 46 (1637).
5) i fråga om entreprenad o. d.
a) överlämna (utförandet av ngt till ngn) mot förutbestämd betalning, borttinga; utlämna på entreprenad. Lät han .. göre .. Watturennor .. hwilket Werck han förtingadhe til at göras för tretton hundradhe Cronor. Schroderus Liv. 830 (1626). Man haffuer både begynt att skaffa materialier .. Så och förtinga .. arbetedt (på riddarhuset). RARP 3: 266 (1642). Kolmodin Liv. 3: 246 (1832).
b) i uttr. förtinga ett arbete under sina händer, åtaga sig utförandet av ett arbete. Skråordn. 88 (1601).
Spalt F 3397 band 9, 1928