| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTYDA förty4da l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förty´da Weste; förty`da Dalin), v. -er, -tydde, -tydt, -tydd ((†) pr. -ar (i bet. 3) VDAkt. 1704, nr 387, Därs. 1735, nr 366; ipf. -ade (i bet. 3) VDAkt. 1739, nr 584; p. pf. -ad (i bet. 3) VRP 4/9 1736); se för övr. TYDA. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE; -ELSE o. -NING, se avledn.
1) (†) tyda, uttyda, tolka (ngt så l. så). Förmodandes dhet sådant (mitt företag) wäl uptages och förtydes. OSwebilius (1692) i KyrkohÅ 1906, s. 180. Så vill jag intet, at någon skall förtyda mina ord. 2RARP 4: 112 (1726). Weise 1: 168 (1769).
2) (med avsikt) misstyda l. feltyda l. missuppfatta, tyda till det värsta, förvrida, förvränga; numera nästan bl. (mindre br.) med avs. på yttrande o. d.; förr äv. med avs. på handling l. företeelse o. d. Min galla kan nästan upröras, när ogena Mästrare förtyda mina oskyldigaste utlåtelser. Dalin Arg. 1: 164 (1733, 1754). Therföre hafva the ock, med många konster och Guds Ords förtydande, slagit under sig alla .. mål. Nehrman PrCiv. 80 (1751). Sjelfve Historie-skrifvarne (hava) ofta, i afsigt på vinst och gunst, förvändt händelserna, och förtydt deras ursprung. Tessin Bref 1: 244 (1753). Den Högstas gärningar (hava) i alla tider blifvit förtydde. Mörk Th. 3: 394 (1758). VL 1908, nr 150, s. 2. jfr (†): Hvaraf de vidskeppelige Presterne togo sig nytt tilfälle, at förtyda .. (konungen) hos menigheten. Celsius G1 1: 271 (1746). — jfr O-FÖRTYDD.
3) (†) meddela, kungöra; äv.: förklara (att osv.); jfr ANTYDA 1. Then 17: Dito ankomb breef, från H. Past: på WisingzÖö, till mig, som förtydar, att föräldrarne till barnen (nödgats) .. att taga hem sina barn. VDAkt. 1704, nr 387. VRP 4/9 1736. Dock förtydade vittnet på tilfrågan sig icke hafva förmärckt henne fuller eller af brännevin någon gång öfverlastad. VDAkt. 1739, nr 584.
4) (†) ålägga, förständiga; jfr ANTYDA 2. Högwördige Hr Doctorens och Biscopens .. befallning .. om förtydande för Sven Månsson .. at sig .. hos Högwördige Hr Doctoren och Biscopen .. infinna. VDAkt. 1713, nr 282. OfferdalKArk. N I 1, s. 167 (1732).
5) (†) betyga, intyga; jfr BETYDA 2. Denne ursäcktade sig .. med ovettenhet om vår beskaffenhet (dvs. att vi voro förrymda fångar) och bad at sergeanten ville förtyda hans oskuld. Dahlberg Lefn. 64 (c. 1755; uppl. 1911).
FÖRTYDBAR, adj. (föga br.) till 2: som kan misstydas. Agardh BlSkr. 1: 162 (1857). jfr O-FÖRTYDBAR. —
FÖRTYDELSE, r. l. f. (†)
FÖRTYDNING, r. l. f.
1) (†) till 1: tydning, tolkning; äv. konkretare. Salberg Gr. 10 (1696). Han giorde helt andre förtydningar än Memorialet innehölt, hårdragandes meningarne på absurdaste sätt. HSH 16: 310 (1769).
2) till 2: misstydning, vantolkning, förvrängning; äv. konkretare. Celsius G1 1: 312 (1746). Både ord och gerningar äro underkastade förtydning. Crusenstolpe Tess. 5: 290 (1849). Vara föremål för förtydning. Cavallin (1875). särsk.
b) (†) i uttr. sätta förtydning på (ngt), misstyda l. vantolka (ngt). Oelreich 712 (i handl. fr. 1751). Celsius E14 61 (1774).
Spalt F 3467 band 9, 1928