| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRVAR förva4r l. fœr-, n.; best. -et; pl. (i bet. 5 a) =.
1) (†) motsv. FÖRVARA 3; i uttr. hålla sig i förvar (för ngt), taga sig till vara (för ngt). Then sin Herra Gudh för ögon altid haar, / Wil sig för synd och flärd wist hålla i förwar. Spegel ÅPar. 32 (1711).
2) (†) motsv. FÖRVARA 5; konkret: anordning (beslag, överdrag, galler o. d.) till skydd mot skada l. (obehörigt) tillträde o. d. Att .. (kyrktaket) eij toll länger wara utan föruar, antingen med kopper eller spån. ConsEcclAboP 187 (1658). Sacristian, som är af sten, eger allt möjeligt förwar uti starka järn-galler, för Fönstren. VDAkt. 1790, nr 524.
3) (†) motsv. FÖRVARA 8: skydd, beskärm, hägn. Wij uille och hermet haffua annamat offtabe:te hustru Karin .. wdii wår konung:ge fridh, hengh och förhuar för altt offuerwoldh och orett. BtFinlH 4: 257 (1564). Guds faderliga förvar och faderliga kärlek. Flensburg KyrklTal 354 (1881).
4) (†) motsv. FÖRVARA 9: bevarande. HSH 7: 310 (1727). Hans ömtåliga förvar af Honom lemnade förtroenden. Broomé MPDahlberg 12 (1834). — särsk. i uttr. hava i förvar (jfr 5), hava i behåll, hava kvar; bliva uti förvar, komma att behållas, bliva l. stanna kvar. Watnet ther qwaar / Blifwa skal vthi förwaar. Arvidi 153 (1651). Jag befruktar, att jag mina tacksamhets complimenter så noga utöst har, att jag nu ingen i förvar har för dessa min käre farkärs stora välgärningar. Ekeblad Bref 1: 330 (1654).
5) motsv. FÖRVARA 12: förvarande; förhållande(t) att förvaras; numera nästan bl. i vissa uttr., ss. vara, befinna sig i (godt) förvar (hos ngn l. ngnstädes), hava ngt i förvar (jfr 4 slutet), lämna, sätta (stundom ställa) ngt i förvar (hos ngn l. ngnstädes), lämna (förr äv. lägga) ngt till förvar (hos ngn l. ngnstädes), lämna ngt i ngns förvar, mottaga ngt till förvar. Original Inventarium lägges i Kyrckiones Kista til förwar. Kyrkol. 26: 1 (1686). (Fältskären) säger, at han hafv(er) satt .. (fältkistan) så länge i förvar hos Liötnanten Helmut. Carl XII Bref 346 (c. 1703). De af Revisorerne uppstälda önskningsmål med afseende å förvaret af nu ifrågavarande dyrbarheter. RiksdRevStatsv. 1896, s. 515. SFS 1907, Bih. nr 38, s. 1. — jfr VINTER-FÖRVAR m. fl. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg arkaiserande) konkret: förvaringslokal, förvaringsrum, förvaringskärl o. d. Murade förvar. JGOxenstierna 2: 154 (1796, 1806). Han har en smula qvar / i kistor, lådor och förvar. Runeberg ESkr. 1: 85 (c. 1850). Du (dvs. Gustav Vasa) tager ur förvaren / monstranserna och karen. Karlfeldt FridLustg. 117 (1901).
b) motsv. FÖRVARA 12 slutet; numera nästan bl. (i sht i fackspr.) i vissa uttr., ss. sätta, hålla ngn i (förr äv. under) förvar, taga ngn i förvar, (vara, sitta) i fängsligt, säkert förvar. Messenius Blanck. 21 (1614). Så länge ransakningen påstår, hålles then brottslige under förvar vid Tinget. Nehrman PrCr. 117 (1759). Ransakningsfångar och sådana, hvilka för kortare tid hållas i fängsligt förvar. SFS 1862, nr 68, s. 2. Almquist FrihStr. 25 (1877). Rätten att ”taga i förvar” enligt krigslagarna. SvJuristT 1916, s. 339. — jfr CELL-, LIVSTIDS-FÖRVAR m. fl.
Spalt F 3521 band 9, 1928